Neatfreak trend och sex

Ligger och lyssnar till min sexande granne. Om sommaren är det varmt, även i Umeå, och de flesta låter fönstren stå öppna. Inte alla  kommer ihåg att stänga dem inför älskog, och definitivt inte min granne. Förra året fantiserade vi ihop att hon drev egen sexbusiness, då hennes aktiviteter var frekventa och högljudda, och mansrösterna varierade. Nu tycks hon ha en paus, med bara enstaka besök då och då. Eller så har jag helt sonika fått en ny granne... Dagarna har varit lugna. Mellan primalskriken från sovrummet ovan oss och de enstaka borrljuden från nyankomna studenter så ligger området tyst och lugnt.  Det gosas med hundar och det ordnas med dagsturer till olika konsumtionstempel.  Handarbeten av diverse inhandlas och jag ger mig på Bullet journal:ing. Något som först känns oerhört tidskrävande och onödigt, men nu övergått i oerhört tidskrävande och beroendeframkallande. Jag har aldrig varit särskilt tjusad av neatfreak trender eller planering överlag. Tycker det ligger något högst tvångsmässig och snudd på stört att hålla på och ruta in sina dagar med tecknade blomsterkransar omkring. Sådana där aktiviteter som kräver en söt handstil. Jag har ingen söt handstil. Jag har en oläslig handstil. Och total avsaknad av uppskattning (mått/form/storlek - you name it). Kan räkna antalet gånger jag använt en linjal på mina bara händer. Och trots detta så sitter jag nu med planer om "gratitude log", doodlade kaktusar och "level 10 life" layouts.  Livet är långsamt och snabbt på samma gång. Som kvicksand. Deppig liknelse, tycker du. Inte direkt, menar jag och sätter på en kanna med te.