My story

Han började att skriva till mig efter att han hade sett mig med mina vänner på stan, han talade redan ifrån början om hur speciell jag var för honom och hur han föll för mig redan första gången han såg mig utanför krämaren. Vi pratade väldigt mycket och han överöste mig med fina ord och komplimanger, jag föll för honom väldigt snabbt och när han ville lägga ut vår relationsstatus på Facebook så tänkte jag hur lyckligt lottad jag var.  Han var väldigt ärlig med hur hans uppväxt och förflutna hade varit och han förklarade tidigt för mig hur han hade sökt bekräftelse och kärlek från tjejer och därför mest haft oseriösa relationer men till mig sa han att jag var den första som fått honom att falla och hur han ville ändra sig för mig för att jag fick han att se en framtid. Eftersom han aldrig dolde vår relation så antog jag att han hade lämnat tjejerna i hans förflutna men så började människor från fejk konton skriva meddelanden till mig där de talade om hur han hade varit med honom i helgen, hur han hade varit otrogen och hur jag förtjänade mer. Han hävdade att det inte stämde och att människor bara ville förstöra nu när han ville stadga sig och att de därför var avundsjuka på mig. Till en början trodde jag på honom, dels för att det var fejk konton som skrev men också för att han hela tiden var öppen med att han hade ett förhållande när tjejer skrev till honom. Men med tiden så visade det sig att fejk kontona hade rätt och att han var otrogen, flera utav de tjejer han var otrogen med var samma tjejer som han avvisade framför mig. Han var alltid väldigt öppen med sina social medier och visade gärna upp sina kontakter, meddelanden och hur han avvisade dom framför mig vilket gjorde att jag trodde på det han sa. Men bakom min rygg såg det annorlunda ut, han memorerade deras Snapchat namn för att kunna radera dem så fort han var med mig för att sedan adda dem när han inte var med mig längre och han hade en till Facebook som han hade blockerat mig på där han pratade med tjejerna och till dom sa han att hans extra Facebook var för att kunna ha en oseriös till kompisar.  De konversationer jag fick se på den Facebook jag hade tillgång till visade upp hur han var avvisande och dryg mot flera utav tjejerna men bakom min rygg så charmerade han sin väg in i deras hjärtan efter att ha avvisat dom framför mig.  I början utav vår relation så överöste han mig med kärlek, men med tiden så förvandlades kärleken till ett kontrollerande. Det började med att han kontrollerade ganska små saker, som att jag inte skulle vara ute på natten men så småningom utvecklades det till att han kontrollerade allt i mitt liv. Han hade alla mina lösenord, han bestämde när jag skulle hem, vem jag pratade med, vad jag skulle ha på mig, vart jag fick gå och hur jag skulle prata med folk. Han var extremt paranoid och det var ofta jag fick bevisa att jag hade sovit eller vart jag var. Det fanns ingenting förutom att gå till skolan som jag kunde göra utan att fråga om hans tillåtelse.  Den kärlek som jag kände för honom övergick till en rädsla, en rädsla för att göra honom arg. Jag tassade ständigt på tårna för att inte göra honom arg och för att inte få fler märken utav honom.  Jag skämdes över mina märken. Jag skämdes inte över att han misshandlade mig men jag skämdes för att han hade fått mig att tro att det krävdes våld för att tillrättavisa mig, att jag inte fungerade utan det och jag skämdes över att han fick mig att känna att jag inte visste vad som var rätt eller fel. Jag skämdes över att han behövde visa mig vad som var rätt eller fel. Mina märken gömde jag eller skämtade bort framför mina vänner, framför honom hade det blivit så normaliserat att jag skrattade åt att dom åg och hur han skulle göra om det nästa gång han blev arg.  Lika arg och våldsam som han kunde vara, lika kärleksfull var han också. Han lät mig träffa hans familj väldigt snabbt och han talade om för dom hur bra jag var väldigt ofta och till mig talade han om hur stolt han var över att han hade mig som flickvän. Han blev arg väldigt ofta vilket gjorde att det ofta blev tjafs och efter varje gång så skrev han väldigt långa kärleksförklaringar till mig om hur mycket han ångrade sig och hur mycket han älskade mig, han skrev också ett flertal låttexter till mig där han förklarade sin kärlek till mig. Hans kärlek var väldigt intensiv och hans löften kring hur han skulle förändras tillsammans med hans kärleksförklaringar gjorde att jag trodde på att han ville förändra sig, jag trodde på hans förklaring kring hans uppväxt och förflutna och att det därför tog tid för honom att förändra sig. Men verkligheten var något annat. Han hade ett aktivt missbruk under vårt förhållande, han var kontinuerligt otrogen och han fortsatte att misshandla mig under hela vår relation trots han löften kring förändring och hans tårar som skulle visa hans dåliga samvete till hur han betedde sig emot mig.   På alla hjärtans dag hade han köpt en ros och lagt i mitt skåp med ett meddelande och vid lunch tog jag tåget till honom där han mötte mig med fler blommor och en ballong som det stod "I love you" på. När vi kom in så hade han placerat ut tända ljus, rosenblad, gosedjur och choklad doppade jordgubbar i lägenheten och han läste upp en låt han hade skrivit till mig.  På kvällen ville han ha sex med mig vilket jag inte ville, det slutade med att han slog mig i ansiktet, ströp mig och kallade mig hora samtidigt som han band fast mig vid sängen och våldtog mig. Jag försökte komma loss under tiden och bad om att han skulle sluta men det gjorde han inte. När jag kom loss så hamnade jag på golvet och han släpade ut mig i köket genom att dra mig i min tofs. Sedan gick han till kylskåpet och hämtade det iskalla mousserande vinet som vi skulle dricka och hällde ut det över mig. Jag kröp blöt och rädd till toaletten där jag låste in mig. Det jag än idag minns tydligast från vår relation är en utav de gånger jag fick reda på att han hade varit otrogen och jag ville göra slut och det slutade med att han misshandlade mig i något som då kändes som tortyr i flera timmar. Han släpade mig i mitt hår mellan rummen, han slog, han spottade på mig och tryckte ned mitt ansikte i golvet. Jag var livrädd och jag minns än idag hur jag skräckslagen gömde mig bakom hans ögon och hur hans svarta ögon kollade på mig och hur han hånskrattade åt mig. Jag försökte ta mig ut både genom balkongen och ytterdörren, han örfilade mig vid ytterdörren så att jag föll in i dörrkarmen med huvudet och föll ihop på golvet och när jag kom upp så tog jag min chans och sprang ut utan mina ytterkläder och utan någon egentlig plats att gå till. Jag gick till en parkering och satte mig där, mina vänner försökte få mig att gå till en av mina vänner men jag skämdes för mycket över hur jag såg ut och efter ett tag kom han ut efter mig och drog in mig igen. När vi kom in hämtade jag en kniv och låste in mig i toaletten, jag tänkte att min enda utväg från vår relation var genom att dö. Så jag skar mig på undersidan av underarmarna, han bankade på dörren och efter ett tag lyckades han att öppna den. Han såg att jag blödde och släpade mig in mig i hans rum och kastade ned mig på hans säng. Han gick iväg och när han kom tillbaka så skar han mig på översidan utav min arm för att sedan hälla salt i såren och skrubba med en disksvamp och is. När han var klar så la jag mig gråtandes med mitt ansikte mot väggen och han våldtog mig. När han hade kommit så gick han ut ur rummet och efter ett tag hörde jag ytterdörren slå igenom bakom honom. På morgonen dagen efter så vaknade jag och då hade han varit och köpt blommor på Konsum för att tala om hur dåligt samvete han hade över igår. Än idag så har jag svårt att glömma hans tomma svarta blick, hur jag bad för mitt liv och hur jag var så rädd att jag inte såg någon annan utväg än att dö.  Jag ringde aldrig till polisen de gånger han misshandlade, våldtog mig eller hotade mig. Jag levde i förnekelse, jag ursäktade honom och jag var alldeles för rädd för vad han skulle ta sig till om jag gjorde det. Men i mars så var min dåvarande bästa vän med när han misshandlade mig och han hotade både mig och henne och då kunde jag inte längre förneka det. Jag ringde 112 framför henne och honom och han avvek innan polispatrullen hann komma. Dagen efter ringde han mig flera gånger för att sedan smsa och skriva att han älskade mig och att han skulle komma efter han hade vaknat. Jag svarade inte på hans sms på morgon utan åkte till skolan och på en utav mina lektioner så fick jag ett samtal från polisen om att jag behövde komma till stationen för att kolla över stöldgodset. Han och två av hans kompisar hade gjort inbrott hemma hos min familj, de hade brutit sig in och tagit i princip allt av värde. Hela min värld raserades i samma sekund som jag fick det samtalet och tiden efter det vände upp och ned på allting jag hade trott på. Jag ansökte om kontaktförbud och fick det och vi hade ingen kontakt fram tills rättegången.  Hans vänner som var med vid inbrottet samt den enas partner sa allihopa vid förhör att det var hans ide, att han ville hämnas på mig för att jag hade ringt polisen på honom. Alla tre blev åtalade och dömdes för den grova stölden, han fick 4 månaders fängelse och högst straff eftersom han ansågs vara drivande i det. I förhören uppgav han att han trodde att vi fortfarande var tillsammans och att jag skulle förlåta honom när han kom ut och på rättegången bad han om ursäkt flera gånger och talade om att han älskade mig, på rättegången så lämnade personalen väldigt många brev till min dåvarande bästa kompis, brev från honom där han skrivit om hur ensam han var, hur mycket han älskade mig, hur han ville förlova sig med mig, hur han ville att jag skulle föda hans barn och andra kärleksförklaringar för att vinna tillbaka min tillit. Jag svarade inte på något utav dom, jag var förkrossad men jag önskade inget hellre än att rättegången skulle vara sista gången jag såg honom.  Han kom ut på sommaren och han började direkt med att försöka få kontakt med mig, jag försökte hålla mig borta ifrån honom. Men varje dag undrade jag varför och hur han kunde göra så emot mig, vad jag hade gjort för att förtjäna det och jag önskade inget hellre än att få svar på det. Så när han började att kontakta mig genom mina vänner så pratade jag med honom genom deras telefoner dels för att jag ville ha svar på mina frågor men också utav rädsla för honom och att han skulle skada mina vänner. Han svarade dock aldrig på mina frågor och idag vet jag att det inte fanns några svar till dom, han började istället återigen att hota mig när jag inte gick med på att träffa honom, svara på hans frågor och när han fick reda på att jag hade en ny pojkvän. Tillslut handlade det inte längre om att jag ville ha svar på varför utan det handlade om att jag av rädsla för vad han skulle göra om jag inte gjorde som han gjorde fortsatte att prata med honom. Jag var mest rädd för människorna i min närhet och inte för mig själv, han skickade flera postnummer och personnummer till personer i min närhet och jag bad till honom flera gånger om att han skulle skada mig och inte dom om han ville göra något. När jag ville ansöka om kontaktförbud och anmäla så vågade inte mina vänner vittna vilket gjorde att jag kände en stor uppgivenhet och struntade i att anmäla. När han satt häktad för den grova stölden och under sommaren efter så kom fler och fler sanningar fram om vem han egentligen var och vad han hade gjort bakom min rygg. Till en början hade jag hans lösenord till hans Facebook och en dag skrev en kille till honom och frågade hur han kunde misshandla en tjej, jag försökte få fram vad han menade men han litade inte på att det inte var mitt ex han pratade med. Men jag började att söka efter vad han menade och en utav de killarna som hade varit med vid stölden satt också häktad och jag och hans tjej pratade mycket så jag frågade henne, hon talade om vad det handlade om och vem det handlade om. Det rörde en utav de tjejer som han hade varit otrogen med och jag skrev då till samma kille men från min väns Facebook för att se om hon ville prata med mig och förklara för mig. Efter några veckor så ringde hon till mig varpå hon berättade att han hade våldtagit henne den sista gången de hade setts när vi var tillsammans och att flera utav de saker han hade gett till mig egentligen hade varit hennes som han och hans vänner hade stulit vid det tillfället. Jag sa att jag tyckte att hon skulle anmäla och att jag skulle ställa upp som vittne om hon gjorde det, samt lämna in den bevisning jag hade vilket också var det jag gjorde sen. Jag blev kallad till förhör och som vittne till rättegången för att berätta om min och hans relation, tiden innan och efter våldtäkten då han var hos mig innan och kom till mig efter, för att lämna in de saker han hade gett mig som presenter som egentligen var hennes och för att lämna in de konversationer jag hade med honom, med hans vänner som var med och med henne som rörde detta.  Jag velade fram och tillbaka om jag skulle ställa upp som vittne, min främsta anledning var att jag redan var extremt rädd för honom och jag ville inte ge honom någon mer anledning till att ge sig på mig. Men jag valde att gå emot min rädsla, jag bad om skydd från polisen och ställde upp som vittne. Jag mindes hur sårad och ensam jag kände mig när mina vänner inte vågade vittna och jag ville inte utsätta någon annan för det oavsett vad min och hennes relation var.  Han dömdes för allting och han fick 1 år och 6 månader. Det är den längsta sammanhängande perioden under de här 4 åren som jag har sluppit honom.  Jag tänkte att den tiden när han satt inne skulle bli en form utav frihet för mig, en tid där jag skulle våga gå ut och göra vad jag ville. Men det blev det inte, jag såg ingen anledning att bygga upp mitt liv igen för att jag förväntade mig att han skulle förstöra det så fort han blev frisläppt vilket gjorde att jag inte orkade någonting och slutade kämpa för allt jag ville. Jag ville egentligen plugga, byta jobb och flytta men jag lät bara dagarna gå, jag klarade inte av att studera och jobbet gick jag till utan någon som helst motivation. Varje dag kändes det som att jag väntade på min dödsdom och snart hade det blivit dags för hans frigivning.  När han blev frigiven så var det till en början lugnt men vid årsskiftet ändrades det. Han började återigen att ringa, skriva och försöka att kontakta mig. Jag var extremt rädd för honom och jag tänkte att det var bättre om jag gjorde som han ville för att han inte skulle skada någon i min närhet eller skada mig fysiskt igen så jag pratade med honom. Ju mer vi pratade desto sämre mådde jag, dels för att jag fortfarande inte förstod varför eller hur han kunde göra så men också för hur pratade med mig, hur han försvarade misshandlarna eller sa att de inte hade hänt och hur han återigen hotade mig.  Ju längre tid det gick desto större uppgivenhet kände jag över att jag aldrig skulle bli av med honom och ju mer vi pratade desto räddare blev jag för honom, dels för att han återigen uttalade flera hot men också för att jag återigen kände att jag aldrig kommer bli av med honom.  Han flyttade tillbaka till Örebro efter hans frigivning och det var då någon som satte upp lappar runtomkring Örebro, lappar där det fanns ett foto utav honom, domen kring våldtäkten samt en text där man bad folk akta sig för honom. Han gav mig skulden för det på en gång, jag hade då inte befunnit mig i Örebro på flera månader pga min rädsla för honom.  Efter lappen sattes upp så valde han att ställa upp i tidningar men också genom att skriva en offentlig status på sin Facebook, det var en lång status där han blev offret och där han fick sympatier för hur missförstådd han var. Jag skrev till honom och bad han öppna upp statusen så att jag kunde kommentera och motbevisa flera utav sakerna han hade skrivit som inte överensstämde med sanningen men han ville inte. Han blev inte dömd utan bevisning, de andra killarna som var delaktiga satt i rättssalen åtalade för bland annat stölden tillsammans som de blev fällda för och underlåtenhet att avslöja våldtäkt som de blev friade för vilket hade varit helt omöjligt om de inte hade fått blivit hörda och eftersom jag hade flera konversationer som handlade om vad hans vänner hade sagt kring bl.a. våldtäkten så blev de hörda om det också.  Efter hans status så började hans vänner att skriva till mig och trakassera mig för att de ansåg att det var jag som hade gjort fel (och enligt honom så är det mitt fel att han blev dömd för våldtäkten) och jag insåg att det inte spelade någon roll hur mycket jag försökte göra som han ville, mitt liv skulle aldrig bli normalt igen så jag blockerade honom återigen överallt. Men eftersom han nu hade lagt upp sin version av vad som hade hänt i både intervjuer, tidningar och på sin egna Facebook så gjorde det att jag istället blev mer utsatt av människor för att de ansåg att jag hade förstört hans liv. Jag valde då att skriva en status där jag svarade på hans status för att jag tänkte att hans vänner skulle sluta trakassera mig då, när han fick reda på det så skrev han till min mamma och hotade henne för att få mig att ta ned statusen vilket jag också gjorde.  Efter det blev det lugnt under en period och precis som de andra gångerna så väntade jag varje dag på att han skulle börja kontakta mig igen, för det var så ju det hade varit sedan 2014. I perioder så var det stundtals lugnt, ofta i samband med att han skaffade nya relationer. Men precis som de andra gångerna så tog lugnet slut och det som han nu gjorde skiljde sig ifrån det han hade gjort mot mig innan.  Han började att hänga ut mig i grupper på Facebook, inläggen var inte skrivna ifrån hans egna Facebook konto men på inläggen la han/ ett fejk konto upp våra konversationer och andra saker som bara han haft tillgång till. Bland kommentarerna skrev han från sitt egna Facebook konto hur jag hade förstört han och många andra killars liv, hur han blev dömd utan bevis, hur jag var en häxa, en hora och väldigt mycket andra saker. De la upp så många olika inlägg att jag tappade räkningen och i flera utav inläggen stod mitt namn om och om igen. Jag var ute på krogen på juldagen när för mig helt okända människor skickade meddelanden till mig där de hade skärmdumpat inlägg och kommentarer. Det tog aldrig slut och jag bröt ihop, jag ringde till min dåvbarpojkvän och grät. Jag orkade inte mer, jag ville inte mer. Han kom till oss och jag sa att jag ville åka till polisen nu på en gång, under tiden vi gick till polishuset så fortsatte människor skicka bilder på inläggen och kommentarerna till mig och jag bröt ihop varje gång jag läste vad han skrev om mig.  De la upp inlägg under en period och under samma period skrev han till mig och hotade mig, han sa att han skulle fortsätta med att hänga ut mer saker om jag inte blev tyst. Och det gjorde han också för att jag började att säga emot honom.  Några år tidigare när han avtjänade sitt fängelstraff så träffade jag min före detta bästa kompis, det var samma vän som hade presenterat mig för honom, för att hon skrev till mig och bad om ursäkt för vad som hade hänt mellan oss. När vi sågs så ställde hon väldigt mycket frågor kring vad som hade hänt med den andra tjejen och jag var på min vakt eftersom jag inte visste om hon fortfarande var vän med honom. Jag kunde dock inte föreställa mig vad de hade kommit fram till, hon hade köpt en bandspelare och spelade in allt vi sa till varandra för att sedan posta bandspelaren till honom i fängelset.  I 1 år hade han hotat mig med en inspelning och jag hade undrat vad det var men nu låg delar utav den ute och jag förstod inte och förstår än idag inte vad det är han vill visa med inspelningen, det han säger att jag säger är det hon som säger vilket hörs klart och tydligt om man känner mig och vet hur jag låter.  Men folk hängde på det han sa utan att ifrågasätta något, de skrev meddelanden till mig och de kallade mig både det ena och det andra på inläggen. Många utav dom hade inte ens någon bakgrundsinformation utan skrev bara saker som att jag anmälde honom för våldtäkt 6 månader efter vilket överhuvudtaget inte stämmer för jag hade inte anmält honom än när detta började.  Precis som när han la upp den andra statusen så gjorde alla dessa statusar att fler människor skrev privat till mig och talade om för mig vilken sorts person jag var, hur hemsk jag var och vilken hora jag var samtidigt som han hotade mig privat om att jag skulle börja vara tyst.  Men jag ville inte vara tyst längre, jag ville ha tillbaka mitt liv vilket gjorde att jag gick till polisstationen med en kompis och sa att jag ville anmäla min ex-pojkvän för allt han gjort mig från att vi , de ringde en patrull och jag berättade om vad han hade gjort. Det var första gången på flera år som jag berättade för någon vad han hade utsatt mig för och tidig lördagsmorgon fick jag komma tillbaka för att ha mitt första videoförhör. Det tog mig 4 år att berätta för någon vad han hade utsatt mig för, efter 4 år vågade jag berätta högt om våldtäkterna, misshandlarna, hoten och allting annat. 2018 bestämde jag mig för att aldrig mer låta min rädsla för honom styra mig och det har den inte heller fått göra. Jag fick återigen kontaktförbud och larm till polisen och ägnade halva 2018 åt att sitta i förhör och berätta om det han hade gjort, och för första gången sen det hände så lät jag inte min rädsla för honom styra mig och jag kommer aldrig igen låta den göra det heller.