2015-11-13

Det känns som att jorden snurrar för långsamt, den hänger inte med i min takt. Planeterna står stilla och jag yr som en vind.  Det har varit en intensiv månad, det har skett många förändringar som är av betydande mått. Jag har under året haft en tom målarduk framför mig där jag kunnat måla upp en drömvärld, nu känns det som jag lever mitt i den. Jag befinner mig i en spännande tid och trivs så otroligt bra med min omgivning. Jag delar min fina lägenhet med min fantastiska sambo (fästman!) och är omgiven av otroliga vänner, trivs med mitt arbete och omfamnar vardagen.  Jag vandrar runt i en främmande stad med min nya mörkare kalufs och växer i min roll som vuxen. Fast, blir man någonsin vuxen? Det känns som att det alltid kommer finnas utrymme för mig att växa, att nya utmaningar och situationer skapar och formar jaget. Jag tänker ta till mig av min utveckling och växa med den. Det känns som att jag kan hantera vad som helst, trots min svaga kropp växer sinnet som tusan. Tro mig, det kommer jag alltid ha att falla tillbaka på.