Åren

Jag är inne på mitt tjugotredje år vilket innebär att min diagnos snart blir myndig. Det har verkligen varit några tuffa år det senaste med en trotsig tonåring. Nu det senaste har den lugnat sig något men med jämna mellanrum är det högljudda protester, jag upplever att jag gör allt för att den ska bli glad men den är aldrig nöjd. Antar att det inte är helt enkelt att handskas med tonårshormoner? Skämt åsido, Hej! Hur är det med er? Det var ett tag sedan vi hördes, det är enbart mitt fel (och dels tonåringens). Dagarna susar förbi, mina föräldrar sa alltid till mig som barn att när man blir vuxen då går allting mycket fortare. Jag förstod inte då men NU, nu förstår jag vad de menade. Man finner en vardag och den rullar på i rykande fart. Sen vi hördes sist (19 juli 2016) har det hänt så mycket. Det är svårt att skriva ner allt i detta inlägget så en liten resumé vore på sin plats, det kommer. Under tiden jag filar på den får ni ha det underbart. Kram