Förväntan på topp

Om en vecka befinner jag mig i San Fransisco med Elin. Det ska bli väldigt roligt och spännande, jag kan inte förstå att vi snart åker! Vi har längtat så mycket och räknat dagarna. Det är lite pirrigt om jag ska vara ärlig, min första resa utanför Europa. Tur att Elin är lite mer resvan än mig! Jag är också lite nervös inför hur det ska gå med allting, jag är rädd för att jag inte ska må bra och reumatismen kommer att vara jobbig. Det gör ju ont överallt nu i princip. Samtidigt känner jag att den inte får vara i vägen! Blir lätt att jag målar upp hinder, men det är bara spökena i mitt huvud som stoppar mig och de har jag ju själv skapat. Egentligen är jag positiv och tror på mig själv, vad är det värsta som kan hända? Dessutom har jag världens bästa stöd med mig som känner mig utan och innan, hon vet om någon vad det handlar om. Elin har varit vid min sida sen allt började, det känns väldigt tryggt att göra den här resan med henne. Sen finns det ju alltid värktabletter! Jag ser väldigt mycket framemot måndag nu..