14

Idag var den bästa och den sämsta dagen på samma gång. Finaste Agnes och Hedvig är tillbaka och allting börjar kännas lite mer som vanligt då nästan alla mina närmaste vänner trillat tillbaka i lund igen, tanken på att de är på typ gångavstånd från mig istället för tiotals flygtimmar gör mig megaglad. Vi satt och åt samt drack rött på ariman like good old times och verkligen alla bara samlas upp där efter tiden som gick, så jäkla gött.   Innan denna härliga reunion var jag så ledsen över att fått veta om Malik, regissören till den Searching For Sugarman som begått självmord. Ville gråta när jag stod på jobbet och kontrasten i att slås av detta samtidigt behöva vara servitristrevlig var sinnessjukt, kunde liksom inte vara ledsen påriktigt under hela dagen förens jag satt på tåget mot lund. Han och Rodriguez låtar betyder så enormt mycket för mig och jag hade aldrig upptäckt honom om det inte vore för Malik. När jag var mindre skrev jag Sugarman lyrics över hela min bilddagbok och fick världens största crush på Paolo Nutini som jag trodde gjort denna låten själv! Så när Malik släppte Searching For Sugarman var hela min musikbild helt omvriden! Hatar Paolo för att ha låtit mig tro att han ligger bakom låten när det bara var en cover, fy. Sedan upptäckte jag ju alla andra minst lika bra låtar av Rodriguez och dessa har jag ett sådant band till så det känns konstigt att personen som upplyste alla dessa låtar för mig är borta. Tråkigt att en någon så talangfull person som betytt så mycket gick bort idag.