Året 2020

Hej.Jag vet inte ens om det är någon som läser min blogg längre men det gör inget. Men gör någon det så lämna en kommentar, är kul att veta.Alltså, vart ska man ens börja med år 2020? Jag hann knappt fylla 30 år (!!!!! så gammal) innan Coronaviruset slog till. Det var ganska så okej i Sverige till att börja med och man vågade umgås och träffas med folk. I april månad så blev det värre och min avdelning där jag jobbar blev helt plötsligt en Corona avdelning. Bara det är helt sjukt. Det har varit en skitbra erfarenhet och jag hade nog inte velat vara utan den men den har varit så dränerade på energi. Några har dött på avdelningen av Corona.. det var fruktansvärt. Och jag vet att vi gjorde vårt absolut bästa för att det skulle gå bra .. men ibland höll inte lungorna. Viruset satte sig där och ville inte ge med sig. Det är så hemskt att se när patienterna inte kunde andas ordentligt. Vi hade en högflödessyrgas kopplade till dem och ibland hjälpte det oerhört mycket så deras kropp fick sakta men säkert bli bättre och klarade sig till slut utan syrgas helt och hållet. Det värsta därefter var all sprit man har fått använda sig av. Både när man städade av salarna men främst på sina händer och underarmar. Och att ha på sig visir och munskydd tog mycket energi. Jag har många gånger varit inne på salar i en timme. Man svettas så mycket då man även har plastförkläde på sig och för att spara pengar och material (vilket det var ont om också) så fick vi försöka stanna inne i salen så länge som det tog för att bli klara med alla 4 patienter. Mycket ska göras på morgonen bl.a. vikt ska tas, blodprover (det är inte lätt i all utstyrsel som man hade på sig, speciellt inte i gasmasken i början när man inte hade sina glasögon på sig, eller om det var med visiret så immade det med eller utan glasögon), hjälp med hygien, ta frukostbeställningar, vänta tills frukosten kommer och servera detta. Mår någon dåligt fick man snabbt ta på sig all utstyrsel igen och stanna därinne till patienten var stabil. Tänk på alla anhöriga som inte fick träffa sina käraste som hade Corona. Jag minns ett samtal i somras, en patient hade gått bort.. ganska plötsligt. Jag hade kontakt med anhöriga och meddelade dem om läget som var stabilt och sen vände det ganska snabbt. Detta var inte mitt första samtal för att meddela anhöriga om döden men det var det första riktigt jobbiga samtal om det. Den anhöriga skrek rakt ut i telefonen... och jag försökte hålla mina tårar borta men det gick inte. Hon skrek om och om igen. Jag kan inte ens föreställa mig hur det måste ha känts för henne. Det var en chock. De anhöriga kom senare på kvällen och jag kramade om henne trots man inte skulle göra det egentligen men jag kunde inte låta bli och det var okej för henne. Jag hoppas bara att jag gjorde allt jag kunde för att kunna stötta de anhöriga. Mitt på allt detta (jag jobbade dessutom dubbelpass!) så anklagar en undersköterska från en annan avdelning mig att se ner på undersköterskor. Jag minns att jag tänkte att det var helt jävla bisarrt. En patient har dött och en annan säger att jag är otrevlig. Jag kunde verkligen inte bry mig mindre om undersköterskan som sa så. Det är fan inte på liv eller död. Vi lever i alla fall. (och NEJ jag var inte otrevlig eller ser ner på undersköterskor, det var hon som hade en dålig dag och jag fick lida för detta!) Jag har heller inte kramat min mormor på hur länge som helst. Det är så himla tråkig.. jag vill inte riskera att smitta henne. Och man förstår varför det är såhär för tillfället men hur länge till orkar man? Man måste orka hålla avstånd och välja noga vem man umgås med. Det är inte många som jag umgås med just nu (ganska bra i nuläget såklart) för jag bor i Karlskrona och alla vänner är i Skåne. Men vilka ska man umgås med när man väl flyttar ner? På tal om Skåne.. så flyttar jag ner den 21 november. Jag ska påbörja ett nytt jobb på Lunds sjukhus, avd 1 lungmedicin/kirurgi. Jag och Niklas har kommit överens om att jag flyttar ner tidigare (för jag ville umgås med mina vänner, är trött på att inte ha ett socialt liv, men hur blir det i corona-tider?!) och att han kommer typ i slutet på april hoppas jag. Vi har till 99% fått en trea på Geologvägen, nybyggnation från 2019. Jag ser fram emot att få börja mitt liv där men först ska jag bo hos mamma tills dess och pendla till Lund. Just nu bor i en etta på Verkö i Karlskrona och det går faktiskt ganska bra. Niklas kommer bo kvar här efter jag flyttar ner till Skåne och jag tror han kommer trivas bra. Jag tror även att det är bra för vår relation att få sakna varandra lite emellanåt. Det kommer vara jobbigt tror jag.. men kommer som sagt, vara bra för vår relation. Det är lätt att man går in i vanor som man inte vill ha. Jag vill ju träffa fler vänner och ha lite mer att göra under min lediga tid. Det är som sagt ett DRYGT jävla år men även ett år med förändringar.Och visstja. Vi skulle ju såklart gifta oss i år. Men det blev framflyttat till nästa år. Dock så har vi bjudit ca 85 gäster men vi har valt att minska på den. Vi ska bara ha våra familjer och våra tärnor och bestmans och deras respektive. Det är jättesvårt att välja ut vänner, jag klarar inte detta utan att få ångest delux. Därför gör vi det såhär på detta viset. Jag hoppas att Corona snart försvinner och att alla andra roliga saker kan börja. Jag vill fan ut och resa!! Kram!