en livstid sen

Vill blogga men vill heller inte publicera något som jag inte blir nöjd med, ja för så är det faktiskt. Sofie sa till mig i sommras att hon önskar att hon var lite mer som mig i sin blogg, att hon delar med sig av mer privata grejer.. och jag blev så jävla glad när hon sa det, för då betyder det att hela min idé från start med denna blogg har kommit igenom. Jag älskar att läsa mina gamla inlägg, jag älskar att jag har delat med mig av så mycket här, men det känns som om jag har tappat en hel del av det personliga. När jag tittar tillbaka så var det mycket mer glöd i mina gamla inlägg. Nu är det bara jobb och träning, typ. Sen har ju livet förändrats något otroligt. Vilket är bra, för jag tror inte jag hade velat vara en 22årig festprisse som spenderar bort alla sina pengar på sprit, mat och onödiga inköp. Men ja, det jag vill komma fram till är att jag ska försöka vara mer som förr, JAG vill det. För jag älskar mina gamla inlägg. Jag kan sitta och läsa dom och bli helt varm i kroppen. Tänk att jag har känt alla dom där känslorna. Det känns som en hel livstid sen.