ett tungt inlägg

Det har varit en omtumlande vecka för mig. I onsdags så gick jag till vårdcentralen för att kolla upp mitt vänstra bröst som jag har haft problem med i en månads tid. Det var nämligen förra helgen när jag var hemma i Märsta som jag efter mycket tjat ifrån mamma förstod att jag var tvungen att kolla upp det.Jag gick på drop in här i Fristad och tänkte väll inte så mycket mer på vad det skulle kunna vara. Någon tanke här och där kanske men inget större. Den första som kollade på mitt bröst var "bara" en undersköterska eller en praktikant av något slag och sa att jag skulle komma tillbaka klockan 13 samma dag så en läkare kunde kolla på mig då hon inte riktigt visste vad det var. Jag skulle ju jobba så jag var tvungen att tacka nej.Hon sa då att jag skulle vänta lite till i rummet och se vad hon kunde göra. Efter 5 långa minuter kommer två kvinnliga läkare med bestämda steg in i rummet och i princip tar mig under varsin arm och lägger mig på britsen. Dom klämmer och känner och båda hittar något på samma ställe, dom tittar på varandra och nickar instämmande. Det är väldigt luddigt men dom hittar något som kan vara en knöl.Dom pratar inte så bra svenska men får fram ordet bröstcancer. Undersköterskan stelnar till när hon hör dom säga det. Hon blir nästan mer rädd än vad jag blir. Läkarna försöker förklara att man ska alltid börja högst upp och förvänta sig det värsta så man kan utesluta det på direkten om det inte skulle vara det. Det gör mig lite lungnare.Jag vet inte riktigt vad jag kände där och då, jag var nog ganska tom. Vi åkte hem, jag grät lite, ringde mamma och pappa och sen åkte jag och jobbade för att få tankarna på annat.Dagen efter fick jag en akut tid hos en läkare som skulle kolla ännu mer och undersöka mitt bröst. Jag var nog bara där inne i 5 minuter och det var inget snack om saken enligt henne att jag skulle skickas på mammografi och röntgen. Jag hade ett annat symptom på mitt bröst som hon sa att dom alltid tar på allvar och därför var det solklart för henne.Så nu går jag alltså och väntar på att bli kallad för en tid för att göra mammografi och röntgen. Det kan lika gärna vara en cysta på mitt bröst. Jag hoppas verkligen det. Eller något annat? Jag har ingenaning.Den 10:e augusti så ska hela familjen med våra respektive åka till Kroatien för att fira pappa som fyller 50 år. Vi bokade denna resa för ett år sedan men om jag får en kallelse så kan vi inte åka. Jag har sagt att alla kan åka utan mig för det känns som jag har förstört hela sommaren. Vi har gått och väntat hela året på detta. Men jag måste ta hälsan först. För mamma och pappa är det inge snack om saken, vi har avbokningskydd och kan boka en ny resa men allt blir ju så omständigt. Och vad gör vi om det är cancer? Åker vi ändå? Hur kommer jag att må? Mamma och pappa har sagt att det är jag som bestämmer, avgör utifrån hur jag mår. Jag trodde att jag skulle må sämre, men eftersom vi inte vet vad det är så vill jag inte ta ut något i förskott. Men det är en skrämmande tanke att det kan vara det.Livet känns lite luddigt just nu och jag kan sväva bort i riktigt mörka tankar. Men jag är stolt över mig själv som tagit mig till jobbet varje dag och levt som vanligt. Jag känner mig stark och oavsett vad så tar jag mig igenom detta. Kram