idag kastar jag in handduken

Jag tänkte säga att allt började i fredags men snälla nån vi måste backa bandet, allt började inte alls i fredags. Allt började från första dagen jag flyttade hit och det var i fredags som jag ÄNTLIGEN tog ett beslut. I fredags så bestämde jag mig på riktigt att jag på måndag morgon skulle säga upp mig, ha en månads uppsägningstid och sen ta mitt pick och pack och flytta tillbaka HEM. Today was the day. Idag kastade jag in handduken. Idag så sa jag upp mig!!! Jag har inte riktigt fattat det än. Är det någon som läst hit och är sjukt förvirrad? Flytta hem, redan? Har vi gjort slut? Sony?Nej, vi har inte gjort slut. Sony har varit så otroligt stöttande, jag vet helt ärligt inte om jag hade klarat av att vara så stöttande om jag hade varit i hans situation. Det är han som tröstade mig på nyårsafton när jag grät in det nya året och pushade mig till att flytta hem före honom. För jag mår så dåligt här i Borås. Jag har försökt, i två år. Men jag trivs inte.  Och att försöka med något i två år, det tar på krafterna. Jag har dessutom givit 300 procent på jobbet och fått tillbaka noll. Min energi är lixom heeeelt slut. Men jag är så nöjd med min insats, jag har gjort ALLT. Vridit och vändit på mig flera månader och nätter i rad, kämpat med mina tankar och pushat mig själv till att stanna men alla når någon gång en bristningsgräns och nu är min nådd. Mycket har varit en pengafråga. Säger jag upp mig och flyttar hem, ja då tar det längre tid att spara till lägenhet. Men jag är så trött på att sätta pengar före välmående, före tid med vänner och familj. För det finns inget värdefullare än tid med dom. Och att gå runt och må dåligt varenda dag, räkna avklarade dagar i Borås, vad är det för liv? Inte mycket till liv om ni frågar mig.Så i början på mars så flyttar jag hem. Utan Sony.. vilket känns jättetråkigt men han kommer förhoppningsvis till sommaren och tills dess får vi ha långdistans som vi hade i början. Livet ska inte vara lätt har jag märkt haha.. men det hade la blivit tråkigt utan hinder på vägen haha.. Jag har ingen superstrukturerad plan än på vad jag ska göra hemma. Jag kommer söka jobb, såklart, helst extrajobb. Jag känner verkligen att jag behöver en paus, få tänka och nästan ta lite "semester". Jag kanske låter jättesvag i folks öron men snälla, döm aldrig någon innan ni varit i samma sits. Jag är glad att jag vågade ta detta beslut, med mycket hjälp ifrån Sony. Det är han som bad mig agera innan det skulle bli så dåligt att jag kanske inte skulle kunna ta mig upp. För jag hamnade ju faktiskt i min första depression någonsin här i Borås min första sommar här. Och jag började väl känna samma känslor som då, att livet kändes så jävla grått. Men idag ska ni veta, känns livet så jävla färglatt som det bara kan bli!!Just nu är jag bara så pepp på att träffa alla vänner och familjen. Få tillbaka mitt sociala liv och bli den glada Cornelia igen. Däremot är jag livrädd, livrädd att vara ifrån min andra halva som jag har bott med i två år. Men detta klarar vi. Någon gång i mellandagarna när vi båda var sjuka och låg och snorade i soffan så sa jag till Sony att vi klarar fan allt, så mycket som vi gått igenom tillsammans. Det är verkligen vi emot världen.