De blev lite rörigt, men de är rörigt.

Jag har så mycket jag egentligen vill skriva men varje gång jag sätter mig här vid datorn för att skriva ett inlägg är de som om alla tankar flyger ifrån mig och fingrarna bara stannar och vet inte vilka tangenter jag ska trycka på. Är de inte lustigt?Just den här veckan är jag hemma med vård av barn, yngsta dottern åkte på en ögoninflammation i söndags på ena ögat och tyvärr ökade de på med förkylning och feber till måndagskvällen. Så här sitter jag vid datorn, dottern ligger i soffan nedbäddad framför tvn en stund. De gör så ont när dom små är sjuka, när man inget kan göra mer än att finnas där jag är en person som så gärna vill göra underverk fast jag inte kan och de värst är nog när barnen ber om en hjälp man inte kan hjälpa dom med. Äldsta dottern har varit vid mormor och morfar några dagar då dom varit på fastlandet och imorgon kommer hon hem igen, hem till oss och saknaden inombords gör riktigt ont den här gången.Nog skrivet om de.Mitt psyket går lite vajande samtidigt som de är rätt mycket av de jag grubblat över (se förra inlägget) som lättat lite, men jag har fortfarande känslan inombords att något drar mig tillbaka. I nästa vecka fyller sambon år och om några veckor ska vi ta en kväll med barnvakt och så ska vi fira våra båda födelsedagar då jag fyllde år för ett tag sedan, de blir någon öl med vännerna. Jag ser framemot de, för de är ju skönt att komma iväg men samtidigt är de även där något som drar mig bakåt för de känns som om jag inte vill men samtidigt vill jag. Är de inte lustigt? De handlar ju inte om själva barnvakten för barnens farmor litar jag på till 100% utan de handlar nog mer om att åka iväg tror jag? De är inte ofta vi ordnar barnvakt, jag är oftast den som erbjuder att vara hemma för jag verkligen älskar att mysa med mina barn en fredag eller lördagskväll men ibland behöver även jag komma iväg, iväg och få de där lilla extra energin från vänner, umgänget och att släppa kontrollen hemma, men de kanske är just där de ligger? Att släppa kontrollen hemma? Nä, jag vet inte nu kommer jag bara tillbaka till de där med kanske....Suck.. De KANSKE är bäst att sluta skriva nu? Känner att jag inte får något sammanhang överhuvudtaget? Men de är just de den här sidan är till för, att man ska kunna se baksidan av min sjukdom i skrift, för så rörigt som de låter i skrift är så rörigt de är i mitt huvud också.Ha de bra allihop.