En bättre kväll än igår.

En något bättre kväll ikväll, kan de ha att göra med att de varit en något bättre dag idag kanske?Kvällen igår var rent ut sagt skit, samma sak natten... Natten gav mig väldigt lite sömn, dels för att yngsta dottern vaknade av hosta några gånger men jag själv sov inte tungt, jag var otroligt lättväckt och drömde som vanligt min dröm som handlar om trädet som finns längs med vägen hem, om och om igen drömde jag. Jag läste någonstans att personer endast drömmer om döden men dom vaknar alltid innan dom dör men så är de inte för mig, är jag ensam om just de eller finns de fler som faktiskt kan drömma att dom dör och sen en fortsättning på de?De är så lustigt ikväll när jag satte mig här för att skriva, för de är tomt... Jag har ingenting i mitt huvud som kommer ner i bokstäver utan istället svävar allting bara runt i ett rent kaos. Ett kaos av ord, meningar och där någonstans ska jag dels försöka tänka men också försöka strukturera ut vad som faktiskt pågår inuti mig. Kanske är de slut på ord för att jag inte har mer att komma med? Är de tomheten som kommer nu? Tomheten där jag inte ska känna, inte tänka utan allt ska bara bli svart eller vad är de egentligen frågan om. Allting gör mig förvirrad just nu.På ett sätt borde jag "ta mig i kragen" eller hur? Men jag kan inte, jag vet inte ens hur man gör, inte så att de fungerar iallafall för de finns så många olika gånger där jag har försökt men inte lyckats överhuvudtaget faktiskt. De är nog ett bra exempel på något som är lättare sagt än gjort, eller vad säger ni andra?Just nu är den här hjärndagboken väldigt tung, väldigt dyster men jag kan nog inte hjälpa de... Har jag ens något roligt eller glädjande att skriva om? Nä, inte som jag kan komma på iallafall för om jag tänker bara den här dagen så funderar jag på när jag senast verkligen skrattade sådär mycket så man nästan får ont i magen eller inte kan sluta för de roliga bara har satt sig på minnet och spelas upp om och om igen. Ja, när hände de senast? Så hemskt att jag ens måste fundera på de. Men de är klart att de har hänt att jag skrattat och glädjen har funnits där men inte sådär på riktigt långt inifrån hjärtat.