Tiden som bara försvinner.

De där med att hinna med tiden, hur ska de kunna vara möjligt? Självklart är jag en person som kan klockan och försöker alltid att komma i tid men nu pratar jag inte om att hinna med klockan som bara tickar på utan jag pratar om tiden, tiden vi lever i.Hur är de ens möjligt att sommarens månader redan har passerat och vi har gått in i september, mot hösten igen? Jag gillar hösten, den är mysig.  Jag brukar börja tända ljus om kvällarna, känna doften av värmeljus och mysa med en glasvin framför mig men den här gången är jag inte redo för höst än. Hur kunde de gå så fort?Min sambos brorsdotter har redan blivit en månad vilket vi absolut inte trodde, sommarlovet är slut och äldsta dottern har börjat i tredje klass nu, yngsta hon blir tre år om ynka fyra månader och lika så där hur tusan kunde de gå så fort? Hon fyllde ju nyss 1...Känner ni igen tanken och kan hålla med mig om att de går för fort nu? Eller är de bara jag som skulle vilja ha några extra timmar på dygnet, kunna sakta ner minuter lite grann bara så man hinner stanna upp och njuta något? Just nu är de precis som om allt bara går på räls.