Jag drömde en hemsk dröm under lördagsnatten, och vaknade upp gråtandes, med tanken att det jag hade drömt verkligen hade hänt. Det kändes så otroligt verkligt. Sekunder senare inses jag att det bara var en dröm, och lättnaden svämmar över. Jag drömde att min mamma hade gått bort, och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag minns bara rädslan, paniken och tomheten. Trots min lättnad att detta bara var en dröm, att förlora en förälder, är det två av mina närmsta vänners verklighet. Mina favorittjejer som för bara några dagar sedan förlorade sina fina, omtänksamma pappa i cancer. Död åt den sjukdomen, varför tar den så många liv? Människor som mins av alla förtjänar att lida, som min moster för bara 1 år sedan <3 Förstår fortfarande inte att hon är borta. Imorgon ska jag till Notre-dame katedralen och tända ett ljus för honom, och för alla andra barn, unga och gamla som är sjuka på ett eller annat sätt. Hälsan är alltid viktigast, utan den har vi ingenting alls. Ta hand om varandra och uppskatta tiden man har med varandra just nu! Alltså världens äldsta bilder typ nedan haha, men hittade dessa i bloggarkivet och blev lite nostalgisk. Älsklingar <3