Känslor och tankar kring tiden i Paris

Avresan närmar sig, och jag börjar bocka av allt som behöver göras innan. Har varit förkyld och liggandes hemma exakt hela helgen, men idag fick jag nog och åkte hem till Pegah med lite saker hon ska ta hem till mig. Jag har så otroligt mycket grejer, Shabbe tog ju också hem en del åt mig och ändå är det såhär haha. Iallafall, umgicks där några timmar med henne och hennes roomie, pratade lite om att bo i Paris osv. 2016 kommer för mig för alltid vara ett år att minnas. Har testat på att bo i två olika länder i två olika kontinenter under detta år. Detta har berikat mig med så mycket minnen och erfarenheter att bära med mig resten av mitt liv, och även gett mig ett nytt perspektiv och fått mig att inse vilka saker jag värdesätter högst i livet. Det är så lätt att leva efter vanor, och glömma att reflektor kring hur bra/mindre bra man egentligen har det, och att uppskatta de människor man har runtomkring sig. Efter att ha spenderat 9,5 månader av dessa 12 utomlands, där jag levt ett vanligt vardagsliv som student och verkligen kommit in i samhället, på ett annat sätt än att bara vistas där för nöjets skull, har jag självklart haft det både riktigt bra och mindre bra, precis som man har det hemma. Jag kom till Paris i början av september, utan en större koll på hur denna termin skulle bli. Jag visste vart jag skulle bo, och vem jag skulle bo med, och vilket universitet jag skulle gå på. Felicia och jag klickade väldigt bra direkt, och trots att lägenheten vi delade saknade det mesta vi är vana vid vad gäller komfort och standard, trivdes vi ändå bra, och det kändes som ett typiskt studentboende. Paris var varmt och fint, och vi var ute en hel del. Sedan kom det en jobbig månad, där jag och en viktig person i mitt liv avbröt kontakten, men jag försökte leva vidare och njuta av denna tid så gott det gick ändå. Skolan har varit ett stort problem för sig, och inte riktigt vad jag tänkt mig. Flera av de kurser jag tänkt läsa ges inte denna termin, vilket begränsade mina val avsevärt då det endast fast en kurs att välja på engelska, dessutom en ren ekonomi baserad kurs, vilket som ni kanske vet inte är vad jag pluggar eller pluggat tidigare. Detta ledde till att jag helt enkelt fick välja kurser på franska, och skippa de flesta av föreläsningarna. De kurser som gått har jag bett om att få skriva på engelska, en kurs får vi ha lexikon under tentan, och andra kurser har det inte gått. Sen har vi franska språkkursen också, som jag kunnat utnyttja. Detta har varit väldigt ovant för mig, då jag fått planera in min tid väldigt mycket själv. Jag är van vid att gå på alla föreläsningar, och sedan veta exakt vad jag ska plugga på, som de flesta andra studenter. Detta har då gett mig väldigt mycket fritid, som jag ändå fyllt med mycket umgänge, men inte riktigt till så mycket studier. Hur som helst, i oktober kom min kusin och hälsade på, hade det superbra, åt gått och hitta på massor. Sedan kom Felicias kompis Matilda, och likaså där. I november flyttade vi ut från lägenheten. Då vi inte hittade något nytt stort att dela på, fick vi helt enkelt flytta isär, vilket var väldigt tråkigt då vi trivts med att bo ihop. Då flyttade jag in i ett studentboende, väldigt centralt i Paris i närheten av Notre-dame. EFTER massa strul hit och dit, fick springa fram och tillbaka i flera dagar innan jag kunde flytta in. Som sagt, läget kunde inte varit bättre, har gångavstånd till skola, butiker, mysiga caféer och restauranger, och nära med buss och tåg till annat. MEN, det är väldigt ensamt att bo själv såhär i ett litet rum, särskilt för mig som annars aldrig är ensam hemma. I USA var vi ju också som en liten familj (4 pers) och nästan aldrig helt själv, så detta har nog varit ett av det svåraste. November överlag var en rätt dyster månad, det började bli mörkt tidigt, kallt, grått osv. Jag blev tvungen att kapa av i princip allt mitt hår, och färgen har blivit jätteful. Det positiva var Shabbe och Roxannas besök i början av november. Jag och Nadia började även umgås mycket iom. min flytt hit som är nära henne. I slutet av månaden gick Sandras och Tinas pappas bort, vilket ledde till att jag hade mycket mardrömmar om döden flera nätter i rad. I början av december var D här som sagt, vilket var väldigt passande, behövde umgås och få lite energi igen. När han åkte igen blev det massa strul med skolan och mina tentor, då jag skulle fått skriva de innan jul först, men sen bestämde de sig för att ändra på det. Överlag kommunikationen här har varit väldigt jobbig pga. a trots det och språket såklart, men även för att de inte varit särskilt samarbetsvilliga. Man tycker ju att ett land i Europa borde visa på större framsteg i det engelska språket men icke. Onödigt mycket missförstånd, otrevligt bemötande och sura miner. Har man större kunskaper i franska språket än vad jag haft kan jag tänka mig att mycket av det som varit svårt för mig hade underlättats.Jag ska inte säga att San Diego var perfekt nej, mot slutet av månaden hade jag mycket hemlängtan och var trött på hur saker och ting var. Men fördelarna i USA var för att nämna några, till att börja med skolan: Jag tyckte om mina lektioner enormt mycket, och fick verkligen ut något av varje lektion. Jag engagerade mig och la ner mycket tid på att plugga hemma och på bibliotek med klasskompisar. Jag trivdes helt enkelt på campuset, med mina professorer, alla aktiviteter som hände runtomkring, skolgymmet osv. Boende: Jag  älskade verkligen huset i bodde i, jag hade mitt egna rum med badrum och toalett, ljust och fräscht, samtidigt som jag delade andra ytor med mina roomies, lagade mat ihop, tittade på serier och bara umgicks. Hade tillgång till pool och gym, nära till trolleyn och skolan, stort och fullt utrustat kök, fin balkong osv. Väder: Detta var ju en stor faktor till att jag trivdes så bra, väder har en så stor betydelse för mig. Jag älskade att gå runt bekväm i flipflops och tunna kläder, gå till poolen och sola när jag ville, kunna gå ut på kvällen utan att frysa, gå till skolan på morgonen när det var ljust och skönt ute. Människorna/språket: Att kunna prata engelska med allt och alla, STORT plus, vilket egentligen var en utmaning för mig till en början som hatade att prata engelska. Men jag blev mer och mer bekväm, ju mer tiden gick. Det kändes väldigt skönt att kunna fråga saker utan att behöva få ett otrevligt svar tillbaka på ett språk du inte förstår, eller helt enkelt inte längre våga fråga saker pga detta. Jag hade koll på allt i skolan, butiker, restauranger osv. och kunde enkelt fråga när något var svårt. Medans här har ALLT varit på franska och man vet inte vart man ska börja med att fråga då inget makes sense. Jag umgicks nästan enbart med utbytesstudenter i USA, men det blir ju oftast så då man brukar ha samma intressen än om man bor där. Det har varit likadant här, men problemet här är att många inte kan engelska, och att kommunicera endast på franska inte varit ett alternativ för mig. Jag träffade även D i USA och mycket av min fritid spenderades med honom, vilket är en stor faktor till att jag har så bra minnen därifrån. Okey så detta blev ett väldigt långt inlägg, men jag ville bara skriva av mig lite om mina känslor kring detta, och jämföra lite. Nästa inlägg ska handla om vad jag ser fram emot med att komma hem som jag saknat med livet utomlands! <3