Äggplock

Onsdag 4/12. Äggplock. Wow, det är äntligen dags, eller äntligen.. något jag inte hoppats på men något jag är otroligt nervös över. Jag har hört så många hemska skräck historier men även bra. Vad ska man tro? Tyvärr går jag alltid in med inställningen att det värsta kan hända haha! Genom att alltid tänka det värsta så kan jag känna att det inte va så hemskt som jag trodde. Hemsk är jag men då vet jag iallafall att jag förberett mig. Men den här gången kändes det svårt att vara positiv och negativ. Jag vet typ inte vad jag ska tycka, de känns som alla frågar hur man ska känna. Men hur ska man egentligen känna? Ska jag vara rädd? Nervös? Eller vad ska jag känna? Jag och M hade tid onsdag 4/12 klockan 08.00 skulle vi vara där. Natten innan sov jag faktiskt bra, jag tänkte innan att jag kanske skulle ha svårt, eftersom man oftast är osäker. Men den här gången sov jag jätte bra, jag hade en bra känsla och jag kände att jag inte skulle oroa mig i onödan. Nu var det dags att åka till sjukhuset! När vi kom till avdelningen fick vi gå till ett rum som vi delade med 3 andra par. Vi hade en vägg mellan oss som vi kunde dra för. Jag fick en nål, som de senare skulle ge smärtstillande läkemedel i om det skulle vara så att jag behövde det. Jag var otroligt trött som ni kan se på bilden nedan, haha! Jag fick en patientskjorta och vita höga strumpor, men som ni kan se så ser ut som strumpbyxor, haha! Vi fick information att jag skulle ta Alvedon och lugnande läkemedel 9.30. Så vi hade ungefär 1,5 timme innan jag skulle göra något, och klockan 10 skulle vi få komma in och plocka ut våra ägg. Ihh så spännande!  Eftersom vi hade en stund innan så kollade jag och M på julkalendern på hennes telefon och båda vart så otroligt trötta. HAHA jag somnade tillslut i sängen (M sa att de faktiskt va okej, haha) och tydligen när jag vaknade upp hade jag legat och snarkat... Asså hur pinsamt är inte det? De satt ju folk på andra sidan väggen som hörde mig!! och M satt tydligen och skrattade, och filmade mig!! Såå elak haha.. Jag snarkar inte ens annars! Men M skrattade så tyst och personerna bredvid satt tydligen knäpp tysta hahahFöre jag somnade haha, otroligt trött även fast jag sovit bra!Sen somnade jag, haha Nu var det dags att klä på sig, en barnmorska kom in och sa att det var dags. Jag tog ju medicinen vid 9.30 och det skulle vara lugnande. Jag kände av innan jag skulle gå att saker och ting snurrade lite. Jag låg nämligen i sängen och kollade på min telefon och jag såg framåt på väggen och såg att saker och ting snurrade lite haha. Jag skulle ha en jacka över patientskjortan.  När jag kommer in till rummet där vi ska befinna oss i, så är det flertalet personer, och en läkare som jag sett tidigare. Minns inte om jag berättade men när jag hade honom som även rådde oss till att inte göra IVF, så va han ganska hårdhänt. Då kände jag hur nervositeten kom. Jag skulle få lägga mig där och jag frågade vad rummet bredvid var för något. De såg ut som en kiosk där man kan köpa glass eller cigaretter från. Där inne var det flera stora kylskåp eller frysar? De förklarade att när läkaren får tag på äggblåsorna så kommer de att hamna i ett rör (dock nu när jag tänker efter så undrar jag hur, jag kanske var för förvirrad för att förstå). Personen (som jag inte minns vad hon hette) i "kiosken" skulle ta emot äggblåsorna och räkna hur många som vi fick ut. Det fanns en stor TV inne i rummet där vi kunde följa ultraljudet och se alla äggblåsor. Innan vi började skulle läkaren bedöva på båda sidorna och, de kändes som ett stick men jag blev så otroligt nervös för innan var läkaren hårdhänt igen. Barnmorskorna frågade om jag var okej, men jag sa bara att de går för fort, de går för fort. Det var på grund utav att läkaren bara " tröck" sig in igen och informerade inte mig vad som skulle hända. Jag uppskattar bättre när någon säger vad som händer. När han väl var inne och hade bedövat så kände jag hur all nervositet kom, nu skulle han plocka äggen, vilket innebär att sticka nålen genom livmodern till äggstocken. Detta gjorde ont, dock trodde jag att de skulle göra ondare nu när jag upplevt smärtan. Men jag börjar gråta. Det gjorde ju fortfarande otroligt ont, barnmorskan gav mig mer och mer smärtstillande. Det enda jag kunde fokusera på var äggblåsorna vi kunde se. M försökte prata med mig och stötta för att hålla min hand. Under tiden så gjorde det som sagt jätte ont och jag spände mig jätte mycket, så när vi väl var klara så slappnade jag äntligen av. Jag somnade till av all press, stress och smärta som drogs över mig. Jag hörde barnmorskan säga att jag skulle andas. Jag minns inte riktigt vad som hände. Men M förklarade att jag hade somnat till. Jag vaknade till någon minut efter och jag skulle få gå därifrån. De berättade att de fick ut 10 ägg, eventuellt 11. De visade också på tvn hur de såg ut. Asså wow, tänk att vi fick ut så många! Jag gick tillbaks till rummet vi hade innan och då var vi helt själva. Jag somnade direkt och sov kanske en halvtimme innan en barnmorska kom in till oss för att ta bort nålen. Vi fick åka hem om vi ville. Jag fick en varm kudde på magen. Den smärtan jag hade efter var obeskrivligt. Otroligt svullen och magen gjorde så otroligt ont. Den var så öm. När jag skulle gå hem kändes det som att de va en stor sten i magen och jag hade svårt att gå. Jag är lite förkyld sen innan och jag hostade en stund efter, oj. De rekommenderar jag inte någon göra haha! När jag kom hem så somnade jag i sängen och sov några timmar. Men för att summera allting, va de verkligen så hemskt som alla förklarat de som? Asså nervositeten ja absolut, men jag trodde faktiskt att de skulle göra ondare. Men jag tror bara av att de fick ut 11 ägg gjorde mig otroligt glad, och de va värt allting i slutändan. Förhoppningsvis får vi en bebis snart! Ja juste, jag glömde berätta, när vi går ifrån rummet säger läkaren "inseminering kanske va lättare ändå" För mig kändes det som ett slag i ansiktet, liksom vad menade han med det? Otroligt elakt... aja Nu får vi hoppas att äggblåsorna överlever och redan när vi lämnat kommer de börja befrukta dem. Imorgon ska vi ringa till reproduktion och då får vi veta hur många som överlevt och hur många som blivit befruktade! WOHOHär nere är jag direkt efter, helt utslagen. Nu får ni hålla tummarna att vi får ut något bra av det här! Kram från oss!