Insättning av blastocyst

Hej! Det har tagit mig ett tag att skriva det här inlägget på grund utav att jag hade nästan skrivit klart den och såklart lyckades allting raderas.. nu har jag förbättrat det så nu sparas allting haha.. Så hur gick det egentligen för oss? Jag minns inte om jag skrev tidigare att vi skulle göra insättning av äggblåsorna på måndagen?. Vi tog ju ut äggblåsorna den 4/12 och vi fick även med oss ett papper hem där det stod när vi skulle göra insättning. Insättningen skulle då bli den 9/12. Det första som vi fick göra var att kontakta sjukhuset dagen efter äggplocket för att veta hur många ägg vi lyckats få ut. När jag ringde fick jag veta att vi hade fått ut 11 stycken, de informerade även om sjukhuset skulle ringa så kanske äggblåsorna inte "överlevt". Så de fem dagarna efteråt var otroligt jobbiga med tanke på att man inte vet hur det skulle gå. Måndag 9/12, ingen hade ringt oss. Det var alltså dags för inseminering. Ett krav som de har är att personen som gör insättningen ska vara kissnödig, detta har jag varit alla gånger jag gjort inseminering som har varit 2 gånger förut. Första gången vi gjorde inseminering var jag så kissnödig att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, andra gången var jag det men det funkade. Den här gången var jag inte kissnödig alls, dock hade jag halsat massa vatten för att bli det.. ALLT kom ju efter vi hade lämnat haha. Så hur gick det till? Vi fick komma till sjukhuset klockan 13.00 på måndagen, där vi fick gå in i samma rum vi hade tidigare delat med 2 andra par. Den här gången var vi helt själva och fick välja vilken säng vi ville. Jag fick byta om till en blå skjorta som var så otroligt genomskinlig. Nu när jag kollar tillbaks på bilderna så ser man min rumpa genom skjortan haha.. Jag hade jobbat natten innan så jag var ganska trött men jag upplevde att vi båda var otroligt lugna. Det kändes annorlunda den här gången och vi båda var så lugna. Det kändes som sagt annorlunda. Konstigt på något sätt.Det kom en undersköterska och hämtade oss, vi fick sätta på oss en mössa som tidigare och M fick också likadant. Vi gick sedan in i rummet vi tidigare hade varit i, i de rummet där det fanns en "kiosk". Roligt nog var det samma person som var i "kiosken" som förra gången. Den här gången var det en kvinnlig läkare som vi tidigare träffat, och tack och lov säger jag bara. Det var inte den manliga läkaren som jag tidigare berättade om. Iallafall den här gången var det även en kille som jag tror pluggade till läkare som skulle få vara med. Detta var de enda jobbiga, då det kändes som att han var yngre än oss, och han skulle sitta och kolla på mig där nere. Jag är absolut för att alla ska få lära sig eftersom jag själv har varit där en gång, men när man inte känner sig bekväm från början så är de lite jobbigt haha! Jag hade dock tyckt att det hade varit otroligt coolt att få se någon bli gravid, eller att eventuellt göra den gravid. Vi fick sedan information hur många ägg som hade klarat sig. Vi lyckades få ut 10 stycken, vi fick ju veta att de va 11 men hon sa att de tydligen va bara något skräp. 7 ägg var mogna, varav 6 ägg hade blivit befruktade. När vi väl var där hade 4 stycken totalt "överlevt" efter allting och tre av dessa frystes in. En av dem skulle alltså vi få sätta in i dag. De andra kan bli potentiellt ett syskon eller inte minst ett barn iallafall.Innan vi gick in i rummet frågade jag om vi fick ta kort, tyckte de kunde vara kul att komma ihåg hur allting såg ut. Först visade kvinnan i kiosken hur våran blastocyst såg ut. Det var en liten burk där mitt personnummer stod och namn, därefter visade hon oss den.. Där var den. En liten blupp som vi kämpat för, något vi väntat på. Det där är vår blupp, VÅR. När jag såg den så vart jag otroligt känslosam, det kändes så verkligt. Innan hade jag kollat på Youtube hur man kan se insättningen osv. När jag väl fick de att det där var vår, då kändes de verkligen verkligt. Asså jag kan inte med ord beskriva hur jag kände. Jag frågade M hur hon hade upplevt allting och hon vart mest chockad, "hur kan det där bli en människa, en av oss, vår". Så otroligt overkligt. Allt kämpade ledde till 4 ägg. Jag försökte gömma att jag hade tårar i ögonen, att tårarna rann ner för mina kinder. Det kändes så otroligt töntigt, men vet inte varför, jag vart bara så otroligt glad.Här nere kan ni se vår lilla blupp. Här fick vi se hur hon sög in vår lilla blupp in till katetern som skulle läggas in för att placera in blastocysten.  Här fick vi se när de placerade in katetern för att sedan släppa bluppen. Ser ni en rund ring med en prick typ i mitten? Där är våran blupp, i mig. Åhh jag gråter när jag skriver det här. Där är den. Vår blupp. Efter att de hade placerat in blastocysten fick vi återvända ganska direkt till rummet där vi hade våra saker. Jag fick klä på mig och sen fick vi åka hem. Gud så sjukt de känns. Efteråt vill man ju absolut inte kissa, haha. Min tanke var bara att hålla "tätt" och inte göra förhastade saker så att den skulle ramla ut, haha. Efter insättningen valde vi att åka till Pizza hut för att fira vår eventuellt kommande bebis! Jag tror att det är viktigt att fira alla saker i livet, med tanke på att vi båda har haft det ganska tungt det här året så känns det extra viktigt att fira bra saker.