My Own Hell...

Försöker skriva ner vad jag känner. Mitt enda verktyg. Men det funkar inte. Får inte rätt på mina tankar. Konstigt hur jag ena dagen kan må bra, för att nästa bara vakna i ett mörker. Med en jävla ångest. Det värsta är nog att jag inte kan sätta fingret på vad det är. Men det bara finns där. Vill ha min uppmärksamhet hela tiden. Samtidigt ska jag försöka funka med andra. Le utan att vara glad. Prata fast jag bara vill vara tyst. Vill inte umgås med någon. Vill inte se någon. Orkar det inte. Kan inte låtsas. Vill bara vara i fred. Det kryper i mig. Vet inte vad jag ska göra. Det vill inte släppa. Tänker på att det skulle vara mycket lättare om det bara var ett missbruk jag kämpade emot. Men det finns så mycket mer. Tankarna rusar åt alla jävla håll. Har verkligen försökt hålla fast den där känslan som var så bra.    Känns som att ju hårdare jag försökte hålla kvar den, desto svagare blev den. Ville väl för mycket. Att bara få må bra. Ett litet tag. Ge mig en chans! Eller jag kanske har fått alla chanser jag kan få? Utan att se dem. Eller de bara gled mig ur händerna? Jag vet inte längre. Börjar närma mig fyra månader utan droger. Va bra. Va duktig du är Johan! Kan inte se det. Kan inte känna det. Däremot finns det ständigt en känsla av hopplöshet. Vet inte var detta ska sluta. Var jag ska sluta. En ständig känsla av saknad och hopplöshet.    Har jag skapat allt detta själv? Får jag bara skylla mig själv för de val jag gjort? Vet inte. Ta dig i kragen! Ryck upp dig! Det är bara ord. Betyder inte ett skit för mig. Men många av de val jag gjort har varit fullständigt åt helvete. Inget snack om det. Men inte alla väl? Undrar ofta över om jag gjort något bra överhuvudtaget. Någonsin. Bara knarkat. Det var jag skitbra på . Ett proffs.   Känner en jävla frustration. Över vad vet jag inte. Rastlös. Hopplöst. Tråkigt. Kan ligga i sängen länge och fundera över om det finns någon anledning till att gå upp alls. Det enda som får upp mig är medicinen. Som en drog. Rutar in dagarna efter det. Tränar två timmar om dagen. Resten är bara som en lång ändlös väntan. På medicinen. På att tiden ska gå. På ingenting. Måndag kan lika väl vara lördag. Ingen skillnad. Men jag håller ju mig ren. Fri från droger. Va bra...   My Own Hell....