Shit man ångrar...

Fan vad jag ville ha tag i honom. I ett år hade hans skitsnack retat mig. Stört mig. Nu hade jag honom. Kunde inte komma undan. Aldrig att jag skulle släppa detta tillfälle. Aldrig. Vi skulle göra upp. Brara han och jag. Man mot man. Dumme fan. Trodde att han hade en chans. Mot mig. Aldrig. Inga hämmningar. Inga alls. Satt i bilen mot mötet. Full bil. Alla babblade. Inte jag. Tyst som vanligt. Dödstyst. Iskall. Oberörd. Utåt. Skulle ses på en undangömd plats. där vi kunde göra upp ostörda. Den dumme fan. Vad trodde han? Nu äntligen skulle jag ta han. Äta han. Som en hund, aldrig släppa. Inga vapen va det sagt, bara ett var, deras gäng och mitt. Mitt gäng. Mina bröder. Nu skulle vissa se. Vem jag var. Monstret skulle släppas lös. När vi kom till platsen va de andra där. Han oxå. Jag klev ur bilen. Kallt. Minusgrader. Tänkte flyga på direkt, inga hämmningar, ingen tvekan. De andra töntgänget visade sin lilla puffra, vi drog fram vår...avsågad, kromad, grymm. -Den som vinner, vinner, sa deras ledare. -Inget mer snack, det slutar här, idag. Tog av mig på överkroppen. Inget att dra i, inget att ta tag i. Frös inte, laddad, tänd, påtänd. Flera linor kola. Laddad som fan. Idioten stod med tröja uppdragen till armbågarna, handskar, skyddsväst. Mycket att ta tag i, mycket att dra i. Perfekt. Din jävla amatör. Det är min dag, min natt. Nu jävlar... Flög på han direkt. Hunden. Monstret. Fick in två krokar. Näsblod. Men han stod upp. Strong ändå. Tänkte gå in på kroppen. Bättre så, säkrare. Han träffade mig direkt på näsan, en till på ögonbrynet. Blod i ögat, tårarna börja rinna, väckte mig. Vaknade. In på kroppen, fick tag i halsen på hans väst. Andra handen på ryggen där västen slutade. Kastade. Han stöp. Fotbollspark. Huvudspark. Nu va han min, nu va det över. Svart. Armbågade hans ansikte. Knäade. Han skrek. Bad. För sitt liv. Han grät. Jag log. Såg bara svart. -Var är du nu?!. -Ska du babbla mer?!. Jag flinade. Knäade. Kände inte igen honom. Svart sörja. Blodsörja. Reste mig upp, sparkade, kände träffen på tårna. Inga tänder. Idioten va tyst, jag fortsatte. Kände hur någon tog tag i mig och drog mig bakåt. Alla hade tystnat. Innan gap och skrik. Nu tyst. Ett skott hade gått av precis ovanför mig. Märkte inget. Hörde inget. Borta, svart. Mina bröder hade försökt få mig att sluta, va tvugna att skjuta. Tillbaks nu. Tittade på idioten. Log. Mådde illa. Frös. Han låg utan någon rörelse, stilla, tyst...