Att tänka rätt

Godmorgon!Jag vill börja med att tacka för responsen för gårdagens sista inlägg. Jag märker klart och tydligt att det ni vill läsa om är när jag berättar hur "jobbigt" min vardag kan vara som diabetiker. Även om jag, precis som du, har ibland tuffa perioder med ett hoppande blodsocker och insulin som inte verkar tas upp rätt i kroppen försöker jag alltid att inte lägga ner så mycket energi och tankar kring detta. För jag vet, av erfarenhet att jag själv inte mår bättre av det. Jag vet att jag är duktig på att hålla en god mi och en fasad trots att jag mår skit av ett högt blodsocker. Jag håller en god min trots att jag känner mig otroligt låg och bara vill lägga mig i ett badkar fyllt med oboy. Inlägget igår tror jag tolkades fel, eller misstolkades. Jag ska inte sticka under stolen om att jag, även om jag inte visar det, har höga värden - något som ibland är oförklarligt. Överlag, har jag faktiskt, bra kurvor. Och till min stora hjälp som jag tror har en stor del i det hela är min CGM. Den hjälper till i min vardag och med alarmsystemet så kan jag undvika låga och höga värden. För att återgå till inlägget igår så tänkte jag extra på det då vid lunchtid hade ett blodsocker på 9.6 och en pil upp. Alltså, jag kände att om jag hade varit ensam, hade jag väntat 20-30 minuter för att låta insulinet verka innan mat. Men just där och då gick det inte. Eller jag tog valet att ändå äta. Jag åt långsamt. Fick en kommentar om varför jag åt så sakta. Det var där jag fick mig en tankeställare. Ska jag berätta och förklara varför jag åt långsamt? Göra en lång utläggning om hur jag väntar på att insulinet ska sätta fart så jag slipper ett högt blodsocker? Jag tror att allt hänger ihop med hur du som individ tänker. För jag tror att genom att tänka positivt kommer vardagen att underlätta en jäkla massa. Hur gör ni? Berätta gärna?Nu ska jag ta på mig brillorna och bege mig hemifrån! /Diabeteskvinnan