När drömmar går i uppfyllelse

scd-mat   För ett år sedan hade jag en tunntarm som var 18 cm inflammerad. Och när det var dags att göra en ny gastro & koloskopi i September 2014 för för att kika på hur det såg ut i min tarm, blev jag nekad den undersökningen av min läkare på SÖS. Anledningen till det var för att de sade att jag var så trång och svullen så att det inte skulle gå att utföra undersökningen (?) Efter en del argumentationer bestämde vi oss istället för att göra en magnetröntgen på Astrids Lindgrens barnsjukhus. Och för ett par dagar sedan fick jag beskedet om hur det ser ut i min tunntarm just nu.    Idag, är min tunntarm 0 % inflammerad. Allt det blodiga och variga har läkt och det finns inga som helst spår av att jag ens har Crohns sjukdom. Alltså ser det nu ut som vilken frisk tarm som helst. Jag är varken trång eller svullen i tarmen, utan min tarm ser helt PERFEKT ut. Det här beskedet är det absolut bästa jag hade kunnat få då jag kommer aldrig få ett mer positivt besked gällande sjukdomen. Jag är maximalt frisk nu, och hur snabbt min kropp återhämtat sig och läkt är så otroligt.   Det här, det har jag ordnat på egen hand. Jag har legat sömnlös veckor i rad och googlat på hur man kan tillfriskna från Crohns, jag bad mamma beställa hem boken "Breaking the Vicious Cycle", jag gick upp tidigt varje morgon och gjorde scd matlådor till skolan under en lång period, jag la ner timmar på att meditera och yoga. Jag, trotts att varenda läkare på Södersjukhuset sa att jag snart kommer bli sjuk för jag inte medicinerar, inte ska vara glad över mina positiva provsvar eftersom de ändå inte är pålitliga, och är trång och svullen utan att ens undersökt mig.   Gjorde det.   Känslan? Obeskrivlig. Känner mig bokstavligen oövervinnerlig som själv läkt skyhöga inflammationsvärden och en blodig tarm. Känner dagligen en enorm tacksamhet över att vara så frisk. Nu har jag tänkt fortsätta med SC-dieten, meditera och yoga, fortsätta med min positiva inställning och njuta till fullo av det jag åstadkommit.    Min kropp är verkligen fantastisk. Speciellt min tarm. Den är min allra bästa vän och finns ingenting jag älskar så mycket i världen som den. Trotts hur illa jag behandlat den med socker och stress, har den ändå förlåtit mig och samarbetat med mig för att jag ska läka och må bra. Känner en sådan stor kärlek till min kropp och mig själv att jag ibland blir helt tokig. Detta blev verkligen att komma att bli en stor bekräftelse på att jag kan åstadkomma vad som helst här i livet, bara jag försöker och tror på mig själv.   Jag har såklart fortfarande anlag att få tillbaka en inflammation i tarmen om jag missköter mig, så det är nu jag undrar lite när jag blir så frisk att sjukdomen läker ut på riktigt, som att den aldrig någonsin existerat i min kropp. Undrar om det i framtiden kommer gå att ta reda på, eller om jag kanske efter 10 år på SCD börjar äta "vanligt" igen utan att min kropp reagerar på det. Är så undrande och nyfiken, så vi får se! (Jag vet att sjukdomen sägs vara kronisk men det tror jag inte på)   Är så himla lycklig över det här beskedet och är så tacksam över att jag äntligen står här. Har även fått så mycket stöd från min familj och mina närmsta vänner att jag blir helt blödig när jag tänker på det. Trodde aldrig så många skulle vara så stöttande till mitt val att hantera sjukdomen, och jag är så tacksam över att vara omringad av så varma, snälla och godhjärtade personer.    Nu mina vänner börjar livet, på riktigt. Bring iiiiiiiiiiit