balkongfrukost, skrivkärlek och regn i ansiktet

En frukost på balkongen hände igår. Den första faktiskt. Det var så varmt att jag var tvungen att öppna ett fönster. Det vill säga; bakom mig finns inget fönster alls men framför mig var ett öppet. Drag. Brände för första gången för i år tror jag.  Jag har börjat skriva igen. Femhundra ord kladdades ner igår. Funderar på om det är nu allt släpper. Det kan vara så. Kanske är det skrivbordet. Många har sagt att det säkert skrivits hundratals romaner vid detta. En till får det ju plats med. Kanske är det blomdoften, musik poesin och vinden från balkongen bakom mig som gör det. Jag vet inte. Men nu är till och med jag spänd på vad som ska hända med karaktärerna. Det är magiskt att skapa något, det är det. Att ha kontrollen när huvudpersonen inte har det. Jag tror jag kan hålla målet om att skriva klart manuset i år. Har varit tveksam i månader nu men äh, sju månader kvar att skapa under.  Har gått en promenad. En kort sådan men det är bättre än inget. Ibland måste man bara få lite regn i ansiktet för att känna något. Doften av blöt asfalt. Jag menar, kom igen. Den är fin.