kreativ konst att sakna

Jag har bloggat i många år i olika plattformar och olika inriktningar. Jag kollade igenom några igår och fick lite ångest. En kreativångest. Hur mycket jag älskade att fotografera, bra var jag också. Jag var ju det. Älskade att leka med kameran, photoshopa och bara få vara kreativ. Nu är jag också det men inte på samma sätt. Min kreativa sida syns i text. Att skapa en verklighet, berättelse med hjälp av bokstäver istället för fotografier. För några år sen handlade allt om att få folk att känna, tycka och tänka när de kollade på mina små verk. Sen flyttade jag till Stockholm och det intresset försvann. Bara sådär. Jag saknar att fotografera. Men det känns inte som om jag har samma tänk kvar längre. Vilket är rätt sorgligt ändå. Känns som om jag backat i utveckling. Men gått framåt i annan typ av utveckling. Tänk att jag varit med i utställningar och fotoböcker när jag var sjutton. Kan jag inte tro idag. Jag tror att jag måste komma ihåg det ibland och vara stolt över det. För det är jag ju men allt det glöms bort nu när jag vill något annat. Bli författare och kanske världens bästa regissör. Eller något. Inte vet jag. Men fotograf kommer jag nog aldrig bli igen, kanske inte ens försöka. Det finns så många duktiga människor där ute. Det är nu när jag är mitt emellan bransch-byte jag får lite livskris. Jag kunde kanske blivit någon annan om jag bara fortsatte. Allt jag vill är att mötet imorgon ska gå bra så jag vet vad jag kommer göra med mina dagar. Att få inspireras av ännu mer kreativitet fast i rörlig form. Att jag, äntligen, efter fyra år kommer få hålla på med något som faktiskt ger mig något. Jag kan inte längta mer. Sen ska jag nog försöka se om jag har något kvar av fotograferandet. Kanske hitta billig rekvisita i second-hand butiker för att skapa något bildligt. Vem vet. Sanna, sjutton år, skulle jubla.