Expectations vs reality

Känns som om alla inlägg börjar med "sedan sist har så mycket hänt", en konsekvens av att inte blogga ofta. Hur som har mycket faktiskt hänt, trots att det verkligen inte känns så. Kan inte förstå att sommarn börjar närma sig slutet. Jag är inte alls redo att återvända till verkligheten. När man studerar alla dagar om året och inte har ett liv i stortsätt är sommaren något man längtar till så mycket,  man bygger upp så många förväntningar om platser man ska besöka, upplevelser man ska uppleva, allt från småsaker man alltid velat göra men aldrig tagit tag i, umgås med vänner man inte sett på länge för livet kommit emellan. Ärligt känner jag mig ganska besviken, när förväntningarna inte når upp till verkligheten ni vet. Finns så många stunder jag frågesätter om allt är värt det, om min utbildning är värd så mycket tid av mitt liv som den krävt och kräver.  Jag vet att det kommer göra det. Jag vet att mitt framtida jag kommer tycka det var värt varenda jävla dag jag satt inomhus och pluggade när alla andra var ute och levde livet. Jag vet att jag en dag också kommer känna att jag lever. Egentligen vet jag att plugget inte är det stora problemet utan att JAG är problemet. Det är JAG som fokuserar på helt fel saker. Istället för att se lite ljusare, inte sätta så mycket press på mig själv och faktiskt njuta av min tid som student väljer JAG att fokusera på alla jobbiga dagar, får panikattacker inför en redovisning (som jag aldrig ens misslyckats på), känner ständig ångest och stress över tentor och labbar osv. Mitt framtida jag kommer se tillbaka och tänka vilken jävla idiot jag var som inte var närvarande under min studenttid.  Kanske är det bra att återvända till skolan och verkligheten ändå, Kanske saker och ting, tankar och känslor, allt faller på plats igen.  Mmh... ska runda upp nu. Måste ändra tillbaka dygnsrytmen ändå, tenta om några dagar. Önskar mig själv lycka till. Och sen efter fredag ska jag BARA NJUTA! 10 dagar har jag på mig att göra varenda jävla sak jag velat göra denna sommar. Och jag ska fan göra varenda en (som är möjliga såklart). Vill inte göra mitt framtida jag besviken