In the end we only regret the chances we didn´t take

https://open.spotify.com/track... Nu såhär dagen innan nyår, och ett halvår sedan senaste inlägget här, kan jag konstatera att jag inte följt något av råden jag gett mig själv. Får väl bara inse att jag aldrig kommer bli den som kan njuta av mina studieår, spelar ingen roll hur mycket jag försöker övertala mig själv. Jag är den jag är, en olycklig student som aldrig kommer sluta längta tills dagen då jag står där med mitt examensbevis. Jag kan heller inte påstå att jag tagit tag i fotandet detta år heller. I ett desperat (men efterlängtat) försök beställde jag hem en ny kamera nu under mellandagarna. Övertalar mig själv att en liten kamera ska kunna ge mig den inspiration som länge saknats. Och kanske kommer mitt efterlängtade uppehåll underlätta denna saknad. För japp det stämmer, efter 14 januari väntas ett officiellt uppehåll. I ett halvår ska jag andas, bli gladare, njuta, göra något annat, jobba och allmänt bara leva igen. Visst har jag några omtentor som ska göras, men det kommer ändå kännas som en sådan otrolig lättnad lyfts från axlarna. Känner redan av denna lättnad.  Inte nog med att vi ska till Rom i slutet av mars, väntas också en resa till både Grekland och kanske Kroatien i sommar. Jag ska hänga en hel del med min bro Adrian som vuxit till att bli världens finaste kille, men framför, den största målsättningen inför nästa år, är att lova mig själv att iallafall försöka bli bättre med att socialisera mig igen. Jag har gått in i en ond spiral av att trivas för bra med att vara själv att jag många gånger stött bort mitt sociala liv. Och även om jag oftast  älskar ensamheten och är stolt över att kunna faktiskt klara av att vara själv (vilket verkar vara ett stort problem för vissa), saknar jag också det sociala livet en aning.  En annan sak jag ska lova mig själv detta år är att göra min förbannade tatuering som jag så länge velat göra, men aldrig tagit tag i. Jag må vara en oxe, en trygghetssökande, men jag är också en kreativ själ och vad mer kreativt än att skapa permanent konst på kroppen. Det spelar ingen roll hur mycket jag velar och väntar, den där perfekta tillfället i livet existerar inte (gäller väl mycket mer än bara en tatuering värt att nämna).  Slutligen, jag tänker inte skriva att jag ska börja blogga mera här. Jag har startat en ny privat blogg så att jag kan reflektera om mig själv endast för mig själv (vilket jag rekommenderar till alla människor där ute, finns inget bättre sätt att bygga upp sin självkänsla än att reflektera över sig själv).  Kanske ett inlägg eller två publiceras här framöver, tänker aldrig säga aldrig, men tror att tiden här på devote börjar sakta närma sig sitt slut.  Ni enstaka själ som fortfarande hänger kvar här, önskar er ett Gott Nytt 2017!