Öppna din dörr och säg att du vill ha mig här lalala

Den första öppningskalabaliken av dd i city avtar sakta men säkert men jag jobbar var och varannan dag med ett fantastiskt  team, packar mest donuts och servar vad som känns som tusentals (haha) stockholmare på språng. Jag trodde jag var härdad och hyfsat van att jobba under stress men i kombination med atmosfären i gallerian som typ är anledning till att en lantis som jag får panik där inne, det sätter en på prov vill jag säga. Den ständiga människoruschen och ljuden fram för allt, är det löningen bara eller är det alltid så well det visar sig. Mina visioner om att utöver hålligånget på jobbet även gå upp och träna innan jag börjar (det har alltid fascinerat mig sådana som faktiskt kan göra sådant) det var bara och glömma. Sömnen läker alla sår med förutsättning att inga larm ställs tidigare än absolut nödvändigt. Sedan efter lite eller mycket slit på arbetspasset går man ner till konkurrenterna och haffar lite belöning, rätt ska va rätt. Nu väntar hjärndöd aktivitet innan nattens sovtimmar ska fångas, och ja det är lördag och allt!