Det som finns  är när hon gråter. För det hörs eller syns knappt. Det ända som rör sig är de sakta rinnande tårarna längst hennes rödblommiga kinder. Det hade varit bättre om hon vrålade, kastade saker runt omkring henne eller satt och hulkade fram tårarna. För då ser man mer det helvete hon går igenom. Istället för det helvetet som hon strider emot inombords.