Första träningsmatchen

Igår 15 mars 2014 spelade jag min första match efter korsbandsskadan. Alltså jäklar.    Vad ska jag säga? Jag vet inte. Vi tar matchen helt enkelt.   ALLTID innan match är jag nervös och jag vill var nervös för annars går det dåligt, jag behöver vara lite nervös helt enkelt för att veta att idag är det något speciellt. Vaknade igår och kände att fan vad kul med match idag, jag var inte nervös men det skulle bli kul. Skön känsla.   Åkte till Slite med inställningen att jag får väl spela sista 15 och det känns helt ok för det ska bli kul. Satt där i omklädningsrummet medan Palle och Elfrida dansande till någon dålig låt, laget kom, alla sjöng med till "när vi gräver guld i USA" medan vi bytte om, på med fotbollsskorna, fylla vattenflaskan, äta bananen, tränarna kommer in, genomgång på tavlan som alltid tar liiiite för lång tid för min koncentrationsförmåga. Har inte gått igenom detta på ett år och ändå, ändå kändes det PRECIS som vanligt, det var precis som det skulle, det kändes hemma. Ut på planen och värma upp, springa, passa, avbytarna värmer upp målvakten. Min blånagel skrek lite extra när vi sköt. Sätta sig på bänken och matchen är igång.    Vi mötte Stenkyrkas div 3 lag och vi började matchen bra med medvind, bra pass, avslut och 4 mål. Vi avbytare värmde i halvlek och jag kände mest att hur ska jag orka spela i motvinden när jag är så här trött efter uppvärmningen? Andra halvlek börjar inte bra alls, alla spelare förutom Stenkyrkas målvakt är på våran planhalva men tillslut börjar vi springa igen och det ser bättre ut. Sen får jag börja värma upp igen, 35 min kvar av matchen och det är min tur att spela. Jag är ännu inte nervös, blev frågade hur det kändes och jag sa nervös men jag var inte nervös, vet inte varför jag sa det, kanske för att det kändes som om jag borde vara det efter att inte ha spelat på ett år? Jag vet inte.    Och den känslan folket, den känslan när jag sprang ut på planen till högerbackspositionen. Så underbart. Vänder mig om och har solen i ögonen och vinden mot mig men jag står på fotbollsplanen med mitt lag och jag ska få spela igen.    Och det gick bra. Jag som är så självkritisk annars säger nu att det gick bra, har ingen aning om vad laget eller tränarna tyckte men jag tyckte det gick över förväntan. Brytningar, nickar, räddade returer, uppspel, pass och inkast. Haha dom där inkasten var jag orolig för innan, satt på bänken och insåg att jag inte hade gjort inkast på ett helt år men det gick de med. Sen självklart blev det felpass, dåliga pass, stillastående och misslyckade brytningar men för en gångs skull lägger jag fokus på allt det positiva för DET VAR SÅ JÄKLA KUL. Matchen slöt 6-0 till oss.   Knät då? Alltså 3 gånger vickade det till, så funderade på om jag skulle be att få byta ifall att liksom men det var så kul att få spela så nej. Vet inte riktigt hur jag ska förklara vickningen men det är som att musklerna inte hinner med att spänna sig, det händer oftast i vändningar tror jag och går på mindre än en sekund. Som att låret följer med i vändningen men underbenet liksom är kvar innan musklerna spänner sig och tar med sig det. Jag och mamma tror att det antagligen är nerverna som inte hänger med, att de ännu inte är helt vakna. För det känns lite som när ortopeden och sjukgymnasten kollat stabiliteten i knä (googlade lite så är nästan säker på att det är lachman test) för då dras liksom låret och underbenet snett bort från varandra och så känns det. Men ska ringa sjukgymnasten i veckan tror jag och prata med honom, för när dom kollat har dom sagt att det är stabilt så då borde jag ju ha musklerna men att nerverna inte är tillräckligt snabba mitt i situationen för att musklerna ska reagera så snabbt de ska göra. Men detta är ju bara spekulationer. Men lika bra att höra för jag behöver musklerna för att hålla ihop knät och reagerar musklerna inte tillräckligt snabbt så är risken att pajja korsbandet igen större.