Skaffa knäskydd

Laget och u-laget är i Laholm och just nu har de kanske ätit lunch och håller på att packa eftersom de åker hem ikväll efter en helgs träningsläger. Jag skulle ha följt med men valde att stanna hemma.   I onsdags trodde jag att mitt korsband gick av igen. Jag var 110% säker på att det gick sönder och jag blev så jäkla rädd.    Vi spelade träningsmatch mot Fardhem på konstgräset i Hemse, jag av alla personer blev mittback "känn på den du" sa min tränare när han drog laget och sa mitt namn, jajemen det gjorde jag haha. Men det gick ändå helt okej, har varit mittback på två träningar kanske och verkligen varit KASS, så vet ej hur han tänkte. Men som sagt, helt ok. Det som jag tyckte var svårast var hur jag skulle ligga i positionen och när jag skulle kliva upp och ta en spelare så mittfältaren inte skulle falla hem, men det är väl en vanesak.     I andra halvlek efter kanske 10 min (?) så var jag uppe på deras planhalva och var i en närkamp eller något sånt och ska vända i sidled och mitt knä vickar till. Alltså det har de ju gjort förut men detta var annorlunda. När jag pajade korsbandet knakade i knät typ som när man får en rejäl stukning i foten, i onsdags knakade det inte men det kändes mer som när jag förstörde korsbandet. Satan vad rädd jag var, annars när det vickat till har jag inte ens stannat upp utan fortsatt spela och sen efteråt när situationen är förbi och bollen långt borta har jag reflekterat över att det vickade till men i onsdags utan att tänka på det släppte jag bara allt. Så det var annorlunda eftersom jag reagerade annorlunda automatiskt. Haha förstår ni?   Hörde Palle ropa "SER NI INTE ATT HON HAR ONT ELLER?" sen efteråt sa hon att dom inte hade sparkat ut bollen över linjen utan fortsatt spela. I en träningsmatch. Aja man tänker olika. Jag reste mig upp direkt och sprang av planen så fattade då att det ännu var helt och då ni, då rann tårarna som viktoria fallen, inte varje dag det händer. Men det var som om något bara brast, kände mig så trött på allt. Har kämpat och kämpat i ett år och sen ändå blir det så här och sen blev jag ju jäkligt rädd också.   I fredags beställde vi knäskydd så förhoppningsvis kommer det den här veckan. Jag vill egentligen inte ha sånt utan jag vill ju att kroppen ska klara det mesta själv, men detta gjorde ju inte att det psykiska släpper snabbare utan snarare värre så jag hoppas skyddet hjälper. Både att det hjälper mot det ostabila i sidled men även psykisk trygghet, men att höja stabiliteten är ju allra viktigast.    Så därför åkte jag inte med i helgen, jag tänker inte träna förrens jag får knäskyddet för jag vågar inte riktigt, inte efter i onsdags och att åka till Laholm för att kolla på, nej inte när jag känner mig så ledsen på knät. Åkte med till Fårösund på träningslägret förra året med nygjort titthål, inga fler träningsläger utan att träna. Hade säkert varit riktigt kul i Laholm det betvivlar jag inte alls, men behövde en liten paus. Så är jag på G den här veckan i stället!   (Träningsmatchen mot Fardhem slöt 10-1)