VARNING FÖR HORMONSPIRAL!

Idag har jag varit hemma i fem dagar för att jag just nu är sjukskriven och kan knappt röra mig och varför är det så? Jo på grund av en liten liten spiral....Okej vart ska jag börja? Lika bra att börja från början antar jag! Jag började med p-piller när jag gick i högstadiet runt 2007/2008, dom har fungerat jätte bra för mig i alla år. Tills förra hösten när jag träffade Erik. Då började jag käka flera kartor efter varandra för att slippa mensen. Är ju inte super roligt när man har ett nytt förhållande att hålla på med det där. Men efter att jag hade hoppat över mensen fyra gånger tror jag det blev totalt, så kände jag att det var nog dags att återgå till det normala igen. Så i början av det här året så gjorde jag precis det och det var då dom första problemen började. Även att jag haft mensvärk och förbannat ont någon vecka innan mensen kommer så har jag aldrig haft så ont att jag inte kunnat gå till jobbet, men för första gången i mitt liv fick jag vara hemma för jag hade så ont och en dag blev det alldeles för mycket så fick tillslut åka upp till akuten. Dom hittade så klart ingenting....Smärtan försvann efter någon vecka, så jag trodde det var bra då?Men månaderna efter blev det exakt samma sak, så jag började läsa på lite om hormonsprialer. Några av mina kompisar har det och min mamma har haft en i över 20 år. Så jag bestämde mig tillslut för att byta från mina p-piller till spiral. Så den 29 maj i år var jag på ungdomsmottagningen och satte in en, det gjorde sjukt ont men den värsta smärtan försvann efter en liten stund. Kände ingenting tills någon dag senare, då jag fick smärtan från helvetet rent ut sagt. Jag kunde inte ta mig upp från sängen, blev svimfärdig så fort jag rörde mig. Så Erik körde upp mig till akuten igen.... Fick träffa en barnmorska som kollade på spiralen och den satt som den skulle så hon gav mig några starkare värktabletter och sedan fick vi åka hem. Även denna gången så försvann smärtan efter ett tag. suck suck!Eftersom jag är glutenintolerant och laktosintolerant så har jag mycket problem med min mage. Och det är inte många dagar i mitt liv som jag inte har ont i magen så tror mig när jag säger att jag är van vid magvärk!Jag fick fortsätta jobba på som vanligt, innan jag äntligen gick på semester, har gjort massor med roligt i sommar även att jag har haft ont till och från varje dag, samt att runt mensen varje månad har det varit väldigt jobbigt och gjort extra ont. Hade ju dock hört att på dom flesta försvinner blödningarna och värken  efter några månader. Så varje gång jag kände att jag hade ont så var det, just det jag försökte intala mig själv, det ska liksom göra ont ett tag! Men jag började märka att mitt humör började förändras, jag blev mer och mer deprimerad och till slut så kändes allt bara fel och jag mådde inte bra psykiskt.För ca tre veckor sedan så började jag må riktigt illa och värken började bli värre, det var åter dags för mens igen! Denna gången kom det knappt någonting och det försvann efter någon dag. Men värken och illamåendet var kvar längre den här gången. Men jag kämpade mig igenom varje dag på jobbet och hemma när jag gjorde något tungt eller mer krävande. Men i måndags på jobbet så kände jag bara nae nu måste jag lägga mig ner. blev helt svimfärdig, mina knän skakade när jag gick, började få huvudvärk, smärtan och illamåendet ska vi inte ens prata om. Dom på jobbet sa åt mig att gå hem, men ville liksom inte förlora mer timmar på grund av min jäkla mage. Men gick tillslut iväg och ringde mamma för att kolla vad hon tyckte och hon sa att jag skulle åka upp till akuten.Men efter att ha varit där redan en gång om min spiral och dom sa då att den sitter bra, så kände jag mig bara så töntig och varför åka dit igen när jag liksom inte är döende....Men efter lite övertalning från min mamma så gick jag med på att åka när hon erbjöd sig att hon kunde följa med. Vi kom dit vid fyra tiden på eftermiddagen, fick berätta hur jag mådde för en sjuksköterska som sedan gav mig smärtstillande. Har testat att tagit ipren och alvedon under hela sommaren som inte har hjälpt, så det kändes lite onödigt men hon ville ändå att jag skulle ta dom. Efter två timmar ungefär så fick vi komma in till läkaren/barnmorskan (vet inte vad man säger) jag fick sätta mig i en stol och så att hon kunde kolla på spiralen. Det tog max tio sekunder från att jag satte mig i den tills att hon säger att den sitter fel. Hon fortsatte kolla runt och sedan säger hon: Du har en cysta på din vänstra äggstock.....Hade bara lust att skrika rakt ut!! Hon tog tag i den där ultraljudsgrejen och kollade på magen. Sedan säger hon: Den har även sprickigt så du har fått vätska i kroppen.... Hon fortsätter kolla på skärmen och säger sedan: Spiralen måste tas ut direkt! Den var ute på två sekunder och kände direkt hur jag slappnade av, fick direkt ett kvitto på varför jag har mått som jag har gjort under den senaste tiden. Jag behövde inte längre känna mig dum som åkt upp till akuten ännu en gång. Hon skrev ut en smärtstillande tablett, ett starkare smärtstillande tablett med morfin i och en tablett för infektion. Eftersom jag hade fått vätska i kroppen så hade jag också fått en infektion.... FaaaanNär vi gick ut från sjukhuset för att åka hem så vänder sig mamma mot mig och säger: Att jag alltid ska ha rätt,haha. Vilket hon 99,9 % av alla gånger har haft ;)Så med facit i handen, så vill jag bara varna er andra som har satt in en spiral och har ont eller som funderar på att göra det. Jag vet att vissa personer är jätte nöjda med sin. Men vill bara visa att på vissa fungerar den inte alls och jag kommer aldrig sätta in en spiral igen. Nu kommer jag låta min kropp vila så den kan få återhämta sig, jag har liksom tryckt i mig hormoner i över 10 år... Lyssna på era kroppar tjejer och var rädda om dom!!