Min Resa Genom Och Ur Psykisk Ohälsa #6 || Jag är klar!!

I tisdags var jag hos min terapeut igen.Och....Jag hade mitt sista samtal där. Vi hade en jätte fin konversation och pratade bara om bra och positiva saker. Framtidsplaner, viljor och mål osv. Väldigt skönt att sitta där och känna att jag faktiskt pratade med en kompis. I slutet frågade hon mig hur jag mår, varför jag mår så och hur jag kommit dit. Då fick jag resonera vad jag trodde och kände. Det är väldigt svårt för mig att förklara här eftersom ni som läser inte vet exakt allt som hänt i mitt liv det senaste, eller ja överhuvudtaget. Men jag sa väl inprincip att detta har påverkat inte bara mig utan alla i min omgivning. Jag tror vi alla har insett att vi ska ta vara på varandra och de stunder vi har för man vet aldrig vad som händer imorgon. Istället för att bråka, hata och vara negativa borde vi tänka om och bara älska och vara positiva. Det finns bara en av oss och bara en viss tid. Ta varandra på allvar, börja se varandra mer, prata om vad som får dig ledsen, Eller glad. Börja se livet.Det har jag gjort och många i min omgivning tror jag tänker samma sak. Det är iallafall den uppfattningen jag har fått.Jag har mått riktigt dåligt under 4 år men det senaste 1,5 året har varit skit rent ut sagt. Jag har var så djupt nere i ett svart hål om vi kan kalla det så, jag har gjort mig själv ledsen, jag har gjort mig illa, jag har förstört mig själv. För 43 dagar sen bestämde jag att jag skulle ge mig fan på att jag SKA må bra. Jag är HÄR. jag är FRISK, jag har det faktiskt riktigt BRA, varför ska jag låta mig vara så ledsen? Varför gör jag så här mot mig själv? Varför lär jag mig inte medan jag har chansen.Jag tog samtalen mer seriöst, jag var även på bup en gång. Vi tog tag i regler hemma, jag öppnade mig mer för mamma och pappa. Jag och mamma har fått en bättre relation än någonsin. Jag började använda mina verktyg jag fick av terapeuten och jag började vara jag. Den jag egentligen är. Jag började stänga ute folk som får mig att må dåligt, jag var rak och ärlig med vad jag tyckte och tänkte men jag var inte elak. Jag började trivas mer i mitt eget sällskap och idag har jag inga problem med att ligga hemma en fredagkväll eller att sova ensam hemma. Jag började ta tag i träningen, vilket har vart riktigt skönt. Jag fortsatte jobba för det blir inte bättre av att vara hemma. Jag började gå till skolan VARJE dag, för jag bara gav mig fan på det. Men framförallt, jag började älska mig själv. Jag sa till mig själv varje dag att jag duger faktiskt och dom som tycker annat är inget jag behöver i mitt liv.Det tog alltså mig 41 dagar att bli färdig och ärligt kunna säga. JAG MÅR BRA. Jag mår riktigt, riktigt bra. Jag är glad, jag är positiv, jag älskar mig själv, jag bryr mig inte om det runt omkring, jag har tagit tag i skolan, jag har tagit tag i jobbet,jag har till och med slutar röka (ÅNGESTTRiGGANDE, RÖK INTE), jag har insett vilka i mitt liv som faktiskt bryr sig och inte, jag är mig själv igen.Jag har vart vilsen i 4 år och nu är jag tillbaka. Bättre än någonsin.Ingen mer ångest, iallafall inte på den nivån som det har varit, inga mer panikångestattacker, inga fler dagar då jag bara ligger hemma och gråter.Jag är här, jag lever, jag är frisk, jag mår bra.Jag klarade det.