Ur mina anteckningar

31 Maj 2017 23:29 "Bara ett ord kan sätta eld på en skog". Sitter och läser Håkan texter på weheartit och likear varenda en. Nästan skrämmande hur alla hans ord och meningar kan stämma in så bra. "Vill du ha en idiot lägg din hand i min" , "mitt hjärta är ditt att förstöra".  Klockan är 23:32, jag ligger och tänker tillbaka. På den gången då allt va bra. Den gången ångesten inte tog över. Den gången allt gick fel, när gick allt fel? Varför gick allt fel? Tänker tillbaka på den gången då jag va kär, eller den gången han slutade vara kär i mig. Varför slutade han va kär i mig? Är det fel på mig? Varför är jag inte som alla andra? Jag vill va som alla andra. Tänker tillbaka på den gången jag låg där, naken i operationsklänningen på barnakuten på näl med pappa vid min sida. Hur hamnade jag där? Varför hamnade jag där? Tänker tillbaka på den gången jag blev friskförklarad, varför kunde det inte bara fortsätta vara så? "Och vad jag bryr mig om är att se dig gråta, för jag har gråtit". Jag vill såra som jag blivit sårad, men kan inte. Varför? Så mycket frågetecken. Så få svar.