Mind your own business

När jag blev arton så kan jag erkänna att jag kände lite press att på något sätt ändra mig själv. Jag ville göra saker jag inte kunnat göra förut och jag ville att det skulle synas att jag faktiskt är vuxen.   Det första jag gjorde var att tatuera mig, faktiskt samma dag som jag fyllde år, och jag fick för det mesta bra respons från alla - förutom mina päron. De har alltid varit emot tatueringar så ja, det är väl förståeligt, men att de sedan börjar ifrågasätta om jag gör det för mig själv eller om det är någon annan som kanske nyligen tatuerat sig och att jag tagit efter, då blir jag bara förbannad. Som att jag inte har en egen vilja? Men med stöd från vänner och syster och mormor så övertalades dem till att tycka om den.   Nyligen fick jag för mig att jag ville börja töja mitt öra och jag blev fett taggad, tänkte att detta kan vara en till grej som gör detta året speciellt.      "Jag har funderat på att göra en sak, och jag vet att du kommer hata mig för det men..." det var det jag sa när jag skulle berätta om mitt val att börja töja och det första hon säger är "Inte en till tatuering va?" Då blev jag också skitarg och ville inte ens fortsätta berätta om hon ska döma mig innan jag ens sagt vad jag vill säga. Jag sa det iallafall tillslut och fick så klart massa skit för det, det hade jag redan räknat med. Men det som jag inte förstår och det som verkligen gör mig riktigt jävla förbannad är när folk som jag knappt kan kalla vänner säger åt mig att inte göra det. Asså va? Vad har du för rätt att säga åt mig vad jag får och inte får göra? Mind your own damn business.   Jag kan också berätta att jag numera inte kommer berätta saker för mina päron.   En oldie på mig och den som alltid no matter what stöttar mig.