6 juni 2019

Den 6 juni 2019 skulle såklart firas med tjejerna som vanligt - det var i alla fall vad jag och Ronja trodde. Vi hade bestämt för lunch i stan och sedan åka o bad någonstans eftersom det skulle bli så jäkla varmt. Jag vaknar på morgonen och mår piss, jag har huvudvärk, ont i bäcken och rygg och är så fruktansvärt trött, inte trött som att jag hade sovit dåligt för jag hade sovit i 11 timmar, utan trött som mentalt slutkörd, trött i kroppen att jag inte orkar stå upp längre än fem minuter och trött som att jag är så känslig att jag börjar gråta för precis ingenting. Jag går upp och äter frukost och börjar fixa mig men känner snart att nej, jag kommer inte orka med den här dagen, bestämmer mig för att i alla fall vara med på lunch med sedan åka hem men jag är ganska velig och klagar en del över dålig jag känner mig. Richard puschar för att jag ska åka, att det blir roligt och att jag i alla fall ska vara med en stund, till slut blir hans tjat för mycket - jag upplever de som att han inte förstår mig, han fattar inte hur dåligt jag faktiskt mår, hur slut jag verkligen är och jag blir så arg och ledsen att jag försvinner in i sovrummet, stänger dörren och gråter hysteriskt. Jag bestämmer mig för att inte följa med alls. Richard kommer in och försöker prata med mig, försöker lugna mig och få mig att träffa tjejerna. Jag blir så arg att han inte fattar inte hur jag mår att jag skriker något i stil med att nej jag kommer inte ta mig här ifrån, jag vill inte och jag kan inte, det är fysiskt omöjligt. Han försvinner en stund men kommer sedan tillbaka med en flaska kallt vatten och en kall handduk att kyla ner huvudet med, han säger att "Du måste orka älskling, det väntar en överraskning där. Din mamma är där och min mamma är där, du kan inte missa det". Jag får panik och tycker det känns jättejobbigt för jag är inte alls på humör för att bli firad och träffa en massa människor, men jag förstår ju samtidigt att jag måste ta mig dit. Jag äter lunch hemma men skriver sedan till tjejerna att jag följer med och badar för att fortsätta lura Ronja och möter upp de på vägen. Vi kramas och Ronja börjar direkt prata med mig om en gammal kollega hon hade stött på och vi pratar om det hela vägen till Linnea vilket var väldigt bra, vi kliver ur hissen och Linnea låser upp och öppnar dörren. Där står våra mammor, svärmödrar, vänner osv och en skylt som det står babyshower på hänger på väggen! De smäller en massa konfetti och Sofia springer runt och filmar med mobilen, vilket även Amanda gör. De första jag ser är Lise och Mathilda och det var så roligt att de var där, för det hade jag ingen aning om. Här börjar sedan kramkalaset med alla som var där och vi minglar runt lite medan tjejerna fixar med det sista. Sedan fikar vi, gör presentbingo och öppnar paket. Jag måste säga att det blev väldigt mysigt och jag är glad att det bara var lugnt och trevligt och inte tusen galna lekar för det hade jag definitivt inte orkat den dagen. Jag är glad att jag kom dit och oerhört tacksam till våra fina vänner som hade styrt upp det så fint för oss! Jag är så glad för alla som var där och för alla fina presenter vi fick. Det var så roligt och mysigt och trots att jag inte mådde så bra och om det är möjligt var ännu tröttare efteråt var jag så fylld med glädje och tacksamhet efteråt. Tänk så många fina tjejer jag har i min omgivning, kärlek <3 Jag vill återigen bara avsluta med att säga ett stort tack till er som fixade allt och till alla som var där, ni är bäst! Jag är glad att vår lilla tjej kommer få växa upp med så många fantastiska människor runt sig.