Funderingar

Ännu en graviditet och ännu en gång påminns jag om vilka vänner som faktiskt bryr sig på riktigt. Helt plötsligt blir det väldigt tydligt vilka vänner som blir genuint glada för ens skull, som vill dela glädje och önska lycka. Det blir lika tydligt vilka vänner som inte längre är så engagerade i ditt liv, som inte bryr sig om vad som händer och hur du mår, vilka vänner som inte längre prioriterar eller kanske tydligare aktivt bortprioriterat och väljer bort. Självklart ska man inte döma vänskap utifrån sociala medier och kanske borde inte en like  eller en kommentar på en bild spela så stor roll, men det blir i alla fall väldigt tydliga vilka som tar sig tid och vilka som inte gör det. Det blir också skevt när avlägsna ”bekanta” från en festresa för 8 år sen gillar bilder precis som nyfunna bekanta som man endast umgåtts med ett per gånger tar sig tid att skriva en personlig lyckoönskning men några av de man trodde var ens närmaste vänner inte ens gillar en bild. Det svider lite att  det i gruppchatten med några vänner inte plingar av meddelanden, ingen som önskar grattis, frågar om bf-datum eller hur du mår. Det blir väldigt tydligt vilka som har tid och plats för en i sitt eget liv. Det blir väldigt tydligt vilka som delar glädjen och vilka som vill vara en del av resan till ett nytt litet liv, en ny familjemedlem. Jag kan förstå att det är svårt att förstå sig på storheten i en graviditet, ett nytt litet barn om man inte själv varit en del av det men jag kan inte förstå hur man inte kan eller vill dela sina vänners glädje. Mycket tankar och funderingar som snurrar…