Mamma i en månad

Igår fyllde vår prinsessa en månad och jag har alltså varit mamma i en månad (jag började alltså skriva detta inlägg den 6 augusti), det är så sjukt! Jag tänkte försöka sammanfatta lite av den här första tiden och det är bara för min egen skull för att jag tänker att det kanske är kul att ha i framtiden och kunna gå tillbaka till.  Första veckan mådde jag faktiskt väldigt bra, jag kände att jag hade mycket energi var extremt glad och lycklig och liksom svävade på rosa moln. Det kändes helt naturligt att jag och Richard nu var föräldrar och det var så självklart att Minou var en del i vår familj. Dagarna rullade på här hemma, vi fick göra en massa saker för första gången och inse att vi numera hade en liten person att anpassa livet efter. Amningen funkade superbra från första stund och det även hemma, i alla fall de första dagarna, efter ett par dagar började brösten att ömma, bröstvårtorna gjorde ont och var lite såriga. När den riktiga mjölken rann till blev brösten gigantiska och stenhårda och det var inte alls så skönt, men detta varade bara ett par dagar och tack vara amningsnapp, purelan, bröstkompresser och bröstpump tog jag mig igenom de dagarna relativt smärtfritt och sen kändes brösten som vanligt igen. Vad det gäller annan smärta och hur kroppen kändes så var jag generellt pigg men hade ganska ont där nere, det gjorde fruktansvärt ont att sitta den första veckan och jag hade ont när jag ställde mig upp och första tiden jag gick. Under första veckan var vi bara hemma men hade extremt mycket besök, tror vi hade någon här varje dag.  Under andra veckan kändes det som verkligheten kom i kapp mig lite grann, jag var väldigt trött och hade ett par gråtdagar som Agneta uttryckte det. Förmodligen en släng av Baby blues, jag kände mig lite otillräcklig, fick panik över att den här lilla människan nu för alltid skulle finnas i våra liv och kunde inte förstå hur jag skulle lyckas räcka till för henne och kunna uppfostra henne. Jag grät en hel del, framförallt ett par kvällar och kände att jag behövde tid för mig själv och också tid för bara oss tre. Jag fick panik över att vi hade haft så mycket besök och liksom inte tagit varit på tiden med Minou själva, jag tycket att hon redan hade växt och fick ångest över att vi hade njutit tillräckligt mycket av henne på egen hand. Detta resulterade i att vi hade ett par lugna dagar hemma och vi tog till vara på tiden i vår lilla familj. Psykiskt mådde jag nog inte så bra denna vecka och jag var som sagt ganska trött men kroppen började kännas betydligt bättre, jag hade inte alls lika ont i varken brösten eller där nere. Jag började känna mig relativt "stark" igenom och som mig själv vilket var väldigt skönt.  Tredje veckan mådde jag bättre men vi tog det lugnt även denna veckan och såg till att bara mysa i vår nya lilla familj. Vi tog mycket promenader med vagnen, hade några besök på kvällarna och jag var själv med Minou för första gången. Vi var också iväg på vår första utflykt tillsammans, vi träffade Ronja, Viktor och Neo i Österbybruk för picknick, sol och bad med våra små. Vi firade även Richards födelsedag och hade då en massa besök såklart! Jag kände mig nu pigg igenom och kroppen kändes verkligen bra!  Under den fjärde veckan kände nog både Richard och jag att vi verkligen hade landat i våra föräldrarroller och jag kände att vi hade tagit tillvara tiden som familj och njuta av Minou i lugn och ro. Nu började vi istället bli lite rastlösa och ville hitta på saker, jag kände mig redo för att lämna hemmet! Under de första dagarna hade vi besök här hemma, under tisdagen var vi och hälsade på en vän och Richards familj i öregrund. Onsdagen var vi iväg till en badplats i Uppsala och under torsdagen åkte vi till Öregrund för att sova över där. Under söndagen gjorde vi återigen en dagsutflykt här i Uppsala.  Femte veckan kändes det självklart att Minou var en del av oss och det var lika självklart att vi var föräldrar. Vi fick besök och besökte vänner som också har barn, så mysigt att man nu kan umgås som familjer liksom <3 och i slutet av veckan åkte vi upp till pappa och Agneta i Söråker för en massa mys med alla där uppe. Nu känner jag mig helt och hållet som mig själv igen, kroppen känns verkligen bra och jag mår helt fantastiskt psykiskt. Livet har aldrig varit bättre än de här senaste veckorna och jag är så lycklig som har min egen lilla familj! I nästa inlägg tänkte jag lägga upp bilder från de här senaste veckorna.  Puss o kram