Veckans kom ihåg

Hej på er hjärtan!! Hoppas allt är bra med er. Jag tänkte bara flika in och dela med mig av en liten tanke som slog mig häromdagen. Det var nämligen så att jag kom och tänka på det här med respekt. Jag har under en period nu i vintras/våras mått lite sämre och haft väldigt svårt för att stanna upp och reflektera över vad som gjort att jag mått som jag gjort. Många gånger har det slutat med att jag lagt all skuld på skolan. Att det är skolans fel att jag inte vill gå upp på morgonen. Att det är skolan som ligger bakom alla ångestladdade attacker och att det är skolans förtjänst att jag inte mått bra nog för att orka fokusera på mig själv och mitt eget liv. Och ja, på sätt och vis är nog skolan en bidragande del till att livet varit ganska tufft. Men det finns så mycket mer som ligger bakom mitt sämre mående, och det är först nu i efterhand som jag kan se en av de största anledningarna.   Jag har alltid varit väldigt duktig på att se det som andra människor gör bra. Jag har varit bra på att uppskatta även deras misslyckanden, då jag anser att allt kommer med något bra oavsett hur resultat ser ut. Och oavsett vilka val människor gör försöker jag alltid se det med ljusa ögon, för alla är inte likadana och det är bra. Så för att sammanfatta det hela skulle jag vilja kalla detta lilla resonemang för RESPEKT.  Och respekt är något som jag alltid tyckt varit väldigt viktigt. För mig har det mer eller mindre alltid varit en självklarhet att man ska respektera andra människor oavsett vilka val de gör. Det finns de som tänker precis som mig och de som tänker rena motsatsen, men oavsett ska människor alltid mötas med respekt. Och att respektera någon eller något är kanske något som definieras olika av oss alla. För en del ligger det kanske lite mer värde i ordet än för andra, och för mig är det precis så. Ordet är verkligen av värde och jag anser att respekt är bland det viktigaste i alla mänskliga relationer. Och det är där vi kommer till det problem som uppstått för mig de senaste månaderna. Som jag sagt så har jag alltid varit väldigt noga med att respektera och visa respekt för andra människor i alla typer av relationer. Men den relation som kanske är den viktigaste i livet, är relationen till sig själv. Och jag har absolut inte behandlat mig själv med den respekt som för mig är så självklar i relationer till andra människor. Jag har inte värdesatt mig själv i samma skala som jag värdesatt min familj, mina vänner och människor i min närhet. Jag har inte brytt mig om mig själv och de känslor och tankar som hör där till. Jag har på något mystiskt sätt lyckas stänga ute mig själv från mitt eget liv och levt i en bubbla av osäkerhet, misstroende och självhat. För inget jag gjort, inget jag sagt och inget jag funderat över har någonsin varit närheten så bra som vad andra tycker, tänker och tror. En sådan enkel sak som att titta sig själv i spegeln och vara stolt över vad man ser är ett exempel på något jag absolut inte kunnat göra. Jag har inte heller kunnat säga till mig själv att jag lyckats med att leva det liv som människor runt mig, inklusive jag själv, skulle vara stolta över. Inte heller har jag kunnat säga att jag lyckats vara bra nog eller "fin" nog för andra människors tycke. Vad jag menar är att den respekt som för mig är så självklar att hålla för alla andra, den har aldrig varit självklar att hålla mot mig själv.  Jag tror att detta kan vara ett ganska ofta förekommande problem i dagens samhälle. Och kanske allra främst bland våra ungdomar. Jag är ledsen att behöva säga att jag är en av dem. Att jag är en av dem som behandlat mig själv på ett sätt som absolut inte är okej. Ett sätt som jag aldrig någonsin skulle behandlat någon annan på. Det är det jag så ofta hänger upp mig på när jag tänker på det, att det alltid är annorlunda i relationen till sig själv. Att det alltid ska vara så mycket svårare att behandla sig själv med samma självklara respekt och välvilja som man gör mot alla andra. Jag blir skrämd när jag tänker på mig själv och inser hur mycket jag  tryckt ner mig själv och helt och hållet tappat bort det som kallas respekt nånstans på vägen. För varför i hela världen skulle det vara mindre viktigt att respektera sig själv? Varför skulle det vara mer okej att trycka ner och kasta skit på sig själv än någon annan? Jag är ju lika mycket människor som min familj, mina vänner och bekanta? Det är först nu efteråt, jag insett att detta varit en stor bidragande del till att livet varit tufft det senaste. Det är först nu jag förstår att om jag ska ranka mig själv i en helt annan skala än vad jag gör med mina vänner och bekanta så kommer jag tappa allt. Jag kommer trycka ner mig själv tills det inte finns något av värde kvar. Det är nu jag insett att jag varit den största boven i dramat själv, och därmed att det är jag, och endast jag, som kan göra något åt det.  Idag mår jag bättre. Idag kan jag le mot mig själv i spegeln. Idag kan jag titta på mig själv och se en stjärna. Jag ska inte ljuga och säga att det alltid är såhär. Att jag varje dag kan kalla mig själv perfekt, för så är det absolut inte. Det finns mycket i mitt liv att jobba på och respekten mot andra är fortfarande mer självklar än respekten mot mig själv. Men just idag, idag kan jag se mig själv i spegeln och vara nöjd med vem jag är, stolt över hur långt jag kommit. Och om jag kan göra det idag, då ska jag göra det idag! För varje steg är ett steg på vägen och jag vill verkligen påminna er om att det är så fruktansvärt viktigt att kunna respektera sig själv minst lika mycket som alla andra. För du är ditt livs viktigaste människa, och utan respekt finns det inte mycket av värde kvar.  Så min önskan är att vi alla tillsammans skulle bli bättre på att respektera oss själva. Ja, tillåta oss själva att visa respekt, säga att vi är bra nog och också visa det. Kanske är ni redan superbra på det, eller också är ni precis som mig. Medvetna om vad respekt är och hur viktigt det är att förvalta våra relationer med just denna respekt. Men ni glömmer, precis som mig, att relationen till er själva är den absolut starkaste. Så min uppmaning till er blir att idag våga höja er själva till skyarna. Precis på samma sätt som ni gör med era vänner eller familj när dessa gör något riktigt bra. Idag är det vår tur att briljera. Idag är det vi som står högst!!”Do not tolerate disrespect, not even from yourself” Kram