11/12

Hej hEJ HEJ vänner!  Känns som det var längesedan vi hördes? Tbh har det varit ganska mycket på sista tiden och med tanke på att november förde med sig ungefär noll procent kreativitet och energi kände jag att det inte fanns något att delge här. Men med december kommer ljus och julpirr så nu vill jag åtminstone säga hej och kanske: vi hörs mer nu?  I alla fall: sedan sist vi hördes har jag1. blivit godkänd på mina två skrivna salstentor,2. blivit godkänd på två delkurser, 3. börjat läsa litteraturvetenskap med nuvarande inriktning på barn- och ungdomslitteratur, 4. varit på quizkväll,5. slutat cykla till skolan för det kommit snö, varit jättetrött hela tiden, sett några säsonger serier, börjat matexperimentera utan recept, haft mamma på besök, julpyntat med julljus överallt, känt livet i kroppen, inte känt livet i kroppen, kompisdejtat, varit sötsugen, varit hemma i Skåne och ätit julkakor och druckit glögg och gjort personbästa på bänkpress och benböj, börjat köpa julklappar osv osv Ungefär så. På något sätt går tiden så jävla snabbt? Tänkte visa någon bild från sistone: Igår när det var sol och minus sex grader och det var så j ä v l a vackert utomhus. Synd att det inte alls ser ut sådär idag, men kort glädje är i alla fall kort glädje  I skolan håller vi just nu på med barnböcker och serieromaner och vi fick i uppgift att gå till bibblan och läsa bilderböcker och någon utvald serie. Här läste jag en omversion av Tummelisa (Länk) och den var så jävla rå och uppfriskande. Det är Matilda Ruta som ritat och skrivit och hon gör Tummelisa till en agerande och egen person. Så här beskrivs boken: Originalets berättelse har styrts om och Tummelisa har blivit subjekt. Genom att skärskåda klassiska manliga generationsromaner har Matilda tagit språket och gett det till Tummlisa som spottar, lever i smuts, tänker, agerar och slåss själv. Med sirliga akvareller och uppkäftigt tusch målas den nya vildmarken och den nya värden för Tummelisa. Hon blir sin egen och anpassar sig inte till någon. I prunkade miljöer anfaller Tummelisa sina motståndare på det sätt man önskar att hon alltid hade haft modet till.  Jag gillade det här uppslaget och jag gillade hur Ruta satte ord på något så enkelt men likväl så svårt.  MYSER av den här bilden. Älskar julpynt och ljus och nystädat golv. Om vi tar bort flyttlådan (ja, jag har mer än en flyttlåda julpynt) är den här synen komplett. Mmmmm. Framöver tänkte jag göra någon slags resumé över det här årtiondet, både genom skrift och musik från Spotify. Blir nästan lite vemodig över vilket stort årtionde det här varit. Går man från att precis ha blivit tonåring till att vara tjugotre är det liksom underförstått att man kommer ha upplevt halva världen på tio år. Men mer om det en annan dag. Hejdå