En fredag i mars

Hej på dig. Igår hade jag seminarium och sedan var den delkursen slut och jag åkte hem och blev rastlös. Innan läggdags kom Helena hit och vi kollade Younger, pratade om sådant vi missat och sedan somnade vi tyst och skönt i min säng. Skoja. Helena pratar i sömnen halva nätterna och igår var inget undantag. Vid ett tillfälle satte hon sig på mig och sa "vi byter plats" och jag, sömndrucken och lost, ba ???????  I alla fall. Idag var det storm ute och vi ville till gymmet. Bilarna var borta och bussen går bara en gång i timmen, så vi ba "men vi cyklar, det blir kul!". Drog på täckläder, stickade mössor som det står LEKSAND på och sen trampade vi oss ut. Det kändes som att cykla i Sibirien. Man trampade men kom liksom ingenvart? Det sämsta med Skåne är alla öppna slätter där det blåser som om en tornado nyss fötts. Vid ett parti försökte ett stackars skolbarn ta sig framåt men hon var väl för trött så hon åkte snarare bakåt. Jag som nyss fått upp farten tänkte "ska jag stanna och hjälpa henne eller ska jag fortsätta?". Det enda rimliga är EGENTLIGEN att stanna och ba HOPPA UPP PÅ MIN RYGG SÅ BÄR JAG DIG men jag är så trött på att vara tillmötesgående och pedagogisk så jag bara plingade på henne så hon kunde akta sig och sen cyklade jag förbi. Som den osköna medmänniskan med mensvärk jag är. Känner mig fortfarande som en hemsk människa för detta och kommer säkert drömma mardrömmar om mig själv *Tänker på vilket barnhatande monster jag är* Efter trettio minuter kom vi fram. High five på det!  Vi gjorde annat än att bara ta posiga bilder - lovar (!) Men när jag såg att gamla elever drällde in på gymmet fick jag panik och ba "vi måste härifrån" så vi gick in i en av salarna och boxades lite innan vi fastnade med kameran. Heh ÅH DU HÄRLIGA ENERGI!!! ENERGI-TJEJERNA!!! LUSTIGT VÄRRE!!!! Vill lära mig stå på händerna men hittills är det lite svårt så Helena får vara behjälplig. Men jag är i alla fall bättre än henne. Hon skulle testa och direkt när jag drog upp hennes ben mot väggen föll hon ihop som en jävla geléklump. Hon försökte inte ens. Hon bara lät sin kropp falla ihop som slajm Du ser ju hur Helena (på bilden till vänster) bara fläkt ut sig över hela golvet i ren utmattning efter ett svindåligt försök till att stå på händer. Suck. Samlade lite energi i alla fall innan vi började vår resa tillbaka över Sibirien  Här tog vi en liten paus för att vila benen  Hejdå från två urlakade damer på cykel