Ett rosa fynd 3.0

Äntligen dags för dagboken igen!!!!! Var slutade vi sist? Just det. Twilight...... Inget mer sånt idag. Lovar!! Ska vi sätta igång direkt? Är så ivrig. Hoppas du också är det (vill du läsa de andra två inläggen hittar du här del 1 och del två)  Tema: tjejsnack. Lite svårt det där att veta om man får mens eller ej när man aldrig har haft mens. Men med tanke på att jag var så jävla frustrerad hela fucking tiden så kan du nog gissa att det röda i trosan var mens. Stor dag!  Andra fucking frustrerande saker var det där med cykelhjälm?? Här skulle jag börja i högstadiet och alla vet att det är omodernt och mesigt med hjälm. Dumma, dumma pappa som tvingade mig att ha den ändå. Vilken tur att jag blev mästare på att gömma den under skolväskan i cykelkorgen (ssch säg inget till mamma och pappa)   Härmed introducerar jag dig till: min Benjamin-period. Söta, fina, bästa Benjamin som gick i nian. Han som jag var störtkär i under hela sjuan. En gång matchade vi på Tinder och då skrev jag att jag var jättecrushad på honom under högstadiet. tror tyvärr inte han kände samma sak :/ Men FAN VAD JAG VILLE HA HONOM  Måste medge att jag på denna tid hade väldigt lätt till känslor. Tänk vad jag bara kunde börja älska någon helt plötsligt. Och man måste ju visa att man kan prata engelska. Benjamin honey you are beautiful. Hatarhatarhatar att jag skriver dej och inte dig. Jag trodde det var coolt att skriva slang men det var faktiskt inte coolt  Alltså tänk så söt grej egentligen att vara tretton och störtkär i den sötaste killen på skolan och hålla koll på vilka dagar man ses mycket och vilka man inte alls ses. Lite stalkigt kan jag medge (hashtag självinsikt) men ändå så cute? Det känns som att det inte finns någon så ren och pur kärlek som den man skriver sidor efter sidor om i sin dagbok? Och jag menar: jag löved him. Inte loved. Utan löved. Det måste betyda något. Och att jag skrev hans namn i olika handstilar <3 kram trettonåriga jag  Plötsligt hände det. Trisslotten jag väntat i fjorton år på. Någon blev kär i mig tillbaka? Och jag fick min första kyss på en heltäckningsmatta en helt vanlig onsdag och hela kroppen kittlades och pirrade och jag glömde bort alla tårar jag fällt i dagboken och alla elaka ord jag skrivit om mina tjejkompisar som tagit mina mellanstadiecrusher och hela världen spelade symfonier för mig. Tänk om jag vetat allt det där när jag skrev fina saker om Leonard baserat på bokstäverna i hans namn.  Detta känns som ett ganska fint avslut på min dagboksupptäckt. Tycker du också det? Om du inte gör det så får du kommentera att du vill läsa mer om lilla osäkra Elin så kanske jag kan rota fram lite fler sidor. Det var fett att du följde med på denna skälvande tur genom min uppväxt!