fem månader senare

Hej kompis. Det var ungefär fem månader sedan jag sist skrev något här och det känns som en väldigt lång tid i många aspekter, men också som en väldigt kort tid. Sedan vi sist sågs har jag hunnit vara i Sydostasien i tre och en halv månad. Jag har firat min mammas födelsedag med huset fullt av juligt glada människor och jag har firat jul med min kusin och det var en fin dag för min morfar, som annars aldrig minns vem jag är, gjorde det plötsligt. Jag har fyllt 21 och jag har firat in det nya året med en person jag vill fira alla mina kommande år med. Jag har börjat plugga på universitetet, bokat mönstring för att kunna återgå till försvaret och jag har börjat söka lägenheter. I mångt och mycket känner jag mig väldigt annorlunda mot vad jag gjorde i september, när jag sist skrev här. Samtidigt som jag är ganska likadan. Jag är fortfarande 175 centimeter lång och mina fötter är fortfarande lika breda och min glugg mellan framtänderna är fortfarande tydligt existerande.  Jag har saknat att skriva här. Det känns som att när man bloggar har man mer koll på sitt liv. För då måste man dokumentera för att minnas och då finns allt det man minns samlat på en plats - så himla praktiskt! Och egentligen hade jag tänkt skriva här ibland medan jag var iväg och reste, men det räckte liksom med en blogg. Allt vi upplevde finns samlat på vår gemensamma blogg så jag tänker att jag kanske inte måste berätta om allt det här? Istället börjar jag om, precis som jag gjorde förra året när jag började blogga igen. Idag är det söndag och den här veckan har varit evighetslång. Jag lämnade in min delkursinlämning i tisdags och i onsdags var det presentation om rapporten så det känns som att hela mitt liv stått på paus de sista två veckorna. Allt för att kunna skriva en så bra rapport som möjligt. Och nu är den inlämnad och jag är alldeles urlakad och minns knappt vem jag var innan jag började plugga. Skämt åsido. Men nästan så.  I veckan ska jag till skolan, jag ska jobba och sen kommer Alfred på torsdag. När man har ett distansförhållande blir ett extra dygn så jävla lyxigt. Kanske kommer jag skriva något inlägg här, eller så hinns det inte med. Denna gång kommer jag inte blogga varje dag för jag märker att jag inte tycker det blir så roligt då. Men ibland kommer vi höras. Så blir det ju alltid. Hejdå så länge!!