Måndag

Måndag och här är några kläder jag burit eller funderat på att bära. Det blir inte att jag har vanliga kläder på mig särskilt ofta längre, det blir mest träningskläder och gympaskor, tråkiga hästsvansar och osminkad hud. Det är på ett sätt skönt att kunna vakna och gå till pendeln trettio minuter senare eftersom jag bara tar på mig samma kläder som alltid och inte lägger mer än fem minuter på min *skönhetsrutin*, men det är också tråkigt i längden. Jag är roligare än såhär, vill jag berätta för min klass ibland, jag kan också vara riktigt snygg, faktiskt. Istället sveper jag in mig i färg på färg på färg så fort jag är ledig, tar bilder till min klädinsta för att påminna mig själv om att det finns mer än svettluktande tajts och hårda sporttoppar På tal om osminkad hud: min hy har varit bråkig på sistone. Den har gett mig ömmande innebrännare, röda ärr och stjärnbilder över hakan. Det är frustrerande att känna sig – och se ut som – en sjuttonåring igen och det är frustrerande att huden fortsätter bråka trots att jag fyller 25 om en och en halv månad. Samtidigt känner jag att den väl får hålla på då, jag orkar liksom inte må dåligt över den längre. Allt hat och all ångest under tonåren har gjort att det inte finns ork kvar i mig att hata något mer. Det är nog nu.  Jag har ärr på kinderna: toppar och dalar som glänser i solstrålarna, ojämnheter som berättar om en tonåring med akne. Varje gång jag går på ansiktsbehandling berättar terapeuten att jag kan göra behandlingar för att få bort dem, lasra bort och göra huden silkeslen och jämn igen. Varje gång svarar jag att jag duger ändå, att jag har annat att lägga pengarna på. Jag tänker att jag kanske någon gång kommer få ett barn med akne och att hen måste få se en vuxen med berättelser också, någon som kommit ut på andra sidan och inte bryr sig längre. Hur kan jag säga att mitt barn kommer duga som den är när jag själv inte tycker det om mig själv? Det går inte.  Ändå är tanken med behandlingar lockande i stunder då huden bråkar och domderar, när den lyser upp höstmörkret med sin närvaro. Men jag tänker inte lägga hutlösa pengar på en slät hud – istället klär jag mig i aknens alla färger och hoppas att jag kanske lyser snäppet mer än den. Och för att ge den på käften ännu mer går jag osminkad till skolan i mina svettiga träningskläder och tänker att min klass får se mig för vad jag är  Idag har jag i alla fall detta på mig: rosa manchesterbyxor, svartrosa polotröja, vit krispig skjorta, någon märklig men lite söt rosett i halsen och rosa läppar och scrunchie. Mm så kan man också se ut en måndag i livet  Igår träffade jag Simone, Kimiya och Irene. Vi käkade lunch ihop och efteråt badade de i Farsta strand. Jag som precis varit dunderförkyld och har simexamination i veckan fick agera kameraman och handduksräckare. Kände avund i kroppen, en solig söndag som det var, perfekt badväder och fint vatten  Fin färgmatch med hav mössa bikini Igår läste jag ut Vända hem av Yaa Gyasi. Den drabbade mig, låg inbäddad i mig under de dagar jag läste den, kallade på mig när jag gjorde annat. När jag satt i bilen hemåt längtade jag hem – nej eller vänta, jag kände iver, pirr, hunger –  för att få läsa klart de få sidor jag hade kvar. När sista sidan var klar bara satt jag, undrade vad jag skulle göra av allt det som KÄNDES, ville prata om den med någon, men istället: jag satte tillbaka den på sin plats i bokhyllan, stod tyst en stund, betraktade, drog ut en annan bok från dens plats, gick vidare  I lördags var Alfred och jag hos hans farmor och hämtade grejer. Vi blev med ny tavla och soffbord. Det är alldeles för högt så vi vet inte om vi ska prova kapa benen eller ställa ner det i källaren tills vi flyttar och kanske har en annan, högre soffa, men oavsett: kul med nygamla grejer. Och ja jag vet, tavlorna ovanför soffan sitter … orimligt … högt … upp men NU ÄR DET SÅ  Inget höstinlägg utan höstbild höhöh. Rörigt med spretiga grenar, palettlöv och lekplats. Men ändå mm höst Tänkte gå vidare med livet nu, har seminarium om två timmar och tänkte kanske handla bananer först så avslutar nu, har ändå inget mer kul att berätta. Ha en fin vecka men vi hörs kanske innan den är slut!