Nya kängor, kräftor, sjukhusbesök osv

Hej på dig igen! Förra torsdagen köpte jag ett par vandringskängor och Alfred ett par springskor. Vi invigde båda två på eftermiddagen med löpning/promenad i skogen. Kan säga att mina kängor kändes kanonbra och sköna – TUR när de kostade sådär en femtedel av mitt CSN :-) Nu ska jag ROCKA med dem i x antal år HOPPAS JAG För en vecka sedan hade vi kräftskiva här hemma. Vi tog andra dosen i fredags och jag blev rätt dålig av den och det höll i sig till lördagen. Var inte jättetaggad på att styra upp kalas men har man redan köpt kräftor får man snällt äta upp dem också. Och det var inget problem kan jag säga, mmmmmm så goda de var slurp slurp Bakade egen västerbottenpaj där själva pajskalet för en gångs skull inte gick sönder? Wow. Blev så himla glad och lycklig över det. Obs hattar och förkläde skaver FÖR MYCKET för att ha på längre än för en bild så eeehhh de var inte kvar sen  I söndags var jag på sjukhuset. Hade haft andningsbesvär ett par dagar och började bli orolig. På 1177 sa den snälla rösten att jag borde åka in eftersom det KANSKE kunde röra sig om en blodpropp på lungan. Jag fick träffa världens snällaste och mest ödmjuka läkare, tyckte så mycket om honom. Han var tydlig med att jag känner min kropp bäst och att jag inte ska tro att "jag får för mig saker" eftersom minsta lilla avvikelse i kroppen ofta KÄNNS mycket mer än någon annan kan ana. Kändes skönt att höra eftersom problem med andningen kan vara svår att redovisa för. Han ställde en massa frågor om mina p-piller, huruvida min släkt haft blodproppar och efteråt sa han att kvinnor på preventivmedel ju har högre risk att få proppar. Kände mig så otroligt uppgiven, att den enda räddningen mot endometrios är hormonella preventivmedel och att de i sin tur förhöjer risken för att få proppar. Jag VET ju allt det redan men när det blev så definitivt kändes allt bara … så … skit? Den ständiga påminnelsen om hur oprioriterad kvinnovård är, hur våra problem inte tas på allvar, att vi sätter våra liv som insatser för att slippa ha endometriossmärtor. I alla fall: de tog massa tester på mig och när sänkan kom tillbaka med förhöjda värden sa läkaren att det kunde vara en infektion men att det också kunde vara något värre. En blodpropp. Fick således gå några svängar bort till röntgen och där körde de in kontrastvätska och röntgade mina lungor. Väntan efteråt kändes evighetslång men till slut kom läkaren tillbaka och sa att allt såg fint ut, att det inte fanns någon dum himla propp i lungorna. Lättnaden. Han stannade kvar efter att hans pass slutat bara för att få ge mig beskedet och jag skulle vilja krama honom för det. Han hade inte behövt stanna men ändå gjorde han det. Wow. Idag när jag skriver är andningen bättre och jag kanske snart slipper kippa efter luft? Vad skönt det skulle vara  Hur går man vidare efter en sån här utläggning? Ja jag vet inte jag. Vi bara glömmer det och tänker istället på solen och sommaren som kom tillbaka?! LJUSET i vardagsrummet nu? Solen på golvet?  Och i sovrummet?? Mår så bra av att se solen såhär. Var tvungen att byta sängkläder för att matcha ljuset (men också för att städa bort sjukdom och ledsen andning) En kväll behövde jag ta slut på romansalladen så då ugnsrostade jag den innan jag rev över parmesan. Mmmm alltså det är så gott? Så krispigt? Så KUL att äta sallad på "annat" vis?  En morgon kände jag att föreläsningen var trist och omotiverande eftersom föreläsaren pratade om sådant jag redan har koll på. Gjorde något jag sällan gör: skolkade. Loggade ut från zoom och la mig i sängen igen, kändes … förbjudet? Men gillade det. Såg de första två avsnitten av DEG på SVTplay. Fick ångest i maggropen av den men gillade den starkt Foto av datorskärm igen! Hade zoomdejt med Helena i veckan. Först pratade vi telefon under respektive dagspromenad och sedan bokade vi dejt vid 19 för att kolla klart sista tre avsnitten av Young Royals. Från att solen stod högt till att mörkret omgav mig. Kändes mysigt att titta på serier ihop, sedan gå runt och visa nya växter och klädesplagg, snacksa från varsitt håll. Tror vi pratade sådär 7 timmar sammanlagt? Livets liv med kompisdejt  En annan gång åkte Alfred och jag och käkade våfflor. Stället var brokigt med tavlor, speglar, växter, dukar och antika möbler överallt. Kände omedelbar trygghet där  Åt våffla med laxröra och den ser inte mycket ut för världen men OJ vad god den var. Åt så jag storknade, fick inte ner hela våfflan ens. Kommer absolut åka dit med ALLA jag känner hela tiden hehe