Om att ha en pjäs i sängen

När jag jobbade på Märsgarn hände det ibland lite saker utöver det vanliga. Här är mitt rum och min säng. Denna kväll hade jag jobbat väldigt väldigt många timmar och det enda jag kunde tänka på var bilden ovan: min säng. Kollade drömmigt bort mot de blåvita lakanen medan jag borstade tänderna och tänkte "snart elin snart får du sova". Men ska vi ha det så enkelt och lätt häri världen? Mina kollegor tyckte ungefär: nej elin. Vilken liten cliffhanger va?  När jag drog undran täcket låg där nämligen en liten jävla pjäs. Mitt i fucking sängen. Och varför skrev jag ens liten? Den är jättelång och  jättetung (detta vet jag för att mina kollegor en annan gång lagt denna bjässemotherfucker på exakt samma plats. Älska när det inte finns lås på dörren va :))) not). Så jag drog en djup suck som hördes ända ner till elevernas baracker och så gick jag med arga steg till mässen och skrek VEM FAAAAN HAR   LAGT     PJÄSJÄVELN      I MIN SÄNG.  men ingen visste. Såklart. Aldrig kan man lita på folk  Jag lyckades i alla fall rekrytera Anna till den ärofyllda posten: "pjäsbärare". Som du ser, tung som ett as är den. Bra Anna att du tänker på ryggen :-) pluspoäng!!!! Efter detta la vi pjäsjäveln utanför någons dörr och sedan fick jag äntligen sova. Jag som trodde det var hemskt att bo hemma kan i alla fall veta att det aldrig kommer ligga en sån här i sängen. Kul jobb osv :) godnatt