Om de tio lediga dagarna

Nu är det måndag kväll och jag sitter baklänges på SJ snabbtåg och äter tärningsformad vattenmelon ur en gammal glassförpackning. Jag bokade en plats i rätt färdriktning men fick ändå en plats på helt fel håll. Ser skog passera utanför och ibland skiner solen in mellan sätena och gör mig bländad. Har en tomatsåsfläck på mina ljusa jeans och mina nagelband är fortfarande gula efter nagellacket som inte försvann. ”Sol i sinne, brun inne”, som Sunes pappa Rudolf skulle sagt  Såhär har jag vaknat varje morgon (med persiennerna neddragna då såklart, vem sover ens utan sånt). Tänk va. Att få vakna till ljus och frihet Har suttit på balkongen ungefär sådär många timmar som en vanlig svensk rimligtvis sitter på balkongen när solen äntligen kommer. Har fått rödbrun färg på bröstet men pigmentet i ansiktet lyser fortfarande med sin frånvaro Har ätit mat som jag tycker om mest hela tiden. Har till exempel ätit champinjonmackor och druckit fläderblomssaft  Har läst två böcker, sett en hel serie, ätit glass varje dag, träffat Simone, firat påsk, sprungit i skogen, poppat popcorn, druckit bubbel, bakat kakor, smort in min kropp med solkräm och after sun. Jag har känt livet i kroppen igen. Som ett uppvaknande. De här tio dagarna var det bästa som kunde hända. Det känns som att jag är redo för de sista åtta veckorna nu. Hejdå påsken och hej nedräkningen