Stridsdygn

Fredag igen. Tack världen för det. I veckan har det varit grisvarmt och vi har övat anfall.  Allting på ens kropp har varit blött av svett. Tröjan har nästan kunnat vridas ur. Och det är bara april. I onsdags hade vi ett stridsdygn inom ramen för kompanis försvar Vi körde mot skytteplutoner från ett annat regemente och hade således ”laserutrustning” på oss, därav så ful hjälm. Mellan 14.00 i onsdags och 10.30 i torsdags försvarade vi bara terräng. Vi grävde värn, åt snacks, satt i värnet och svettades, drack vatten, spanade ut i tomma intet, sov någon timme på natten Vid 10.30 hamnade vi i strid och efter det höll vi igång resten av dagen. Vi anföll genom bräskig terräng och värmen gjorde så man nästan föll ihop. GRGn kändes som en tegelsten mot ryggen. Jag tänkte tusen gånger om att jag hatardethärjävlahelvetetvarförärjaghär men till slut ropade de i radion att övningen avbröts  Man blir såhär glad då. Svetten trycker mot ryggen benen axlarna huvudet fötterna men så fort allting är över spelar det ingen roll hur blöt man är. För då är det slut. Vi fick vila några minuter på gräset innan vi blev upphämtade och fick åka hem till kasern och resten av kvällen vårdade vi vapen och utrustning. Ett dygn kändes som fem. Redan nu är man utmattad av värmen och kissar solgult kiss trots att man druckit fyra liter vatten. Men om 3 timmar slutar vi och då får det lov att vara hur varmt som helst, för då är jag ledig i två dygn.Det var allt om vårt himla dygn. Hejdå solstråle!