Hjärnskakning och en sprucken svanskota

Igår hände det som absolut inte fick hända. Jag halkade ute och slog både huvud och svanskota. Smällen tog så hårt att jag tuppade av. Hur jag lyckades ta mig hem är ett under, jag minns ingenting därifrån, allt är bara svart. Efter mycket om och men hamnade jag tillslut på akuten, vilket jag nu är tacksam att jag gjorde. Blev så ompysslad verkligen! Efter 6 timmar i en sjukhussäng och några vändor i rullstolen fick jag åka hem med besked om spricka i svanskotan och hjärnskakning. Nu väntar minst 6 långa veckor rehabilitering, vilket betyder sängläge och mängder av morfintabletter. Jag vet inte vad jag är mest ledsen över egentligen, om det är smärtan, om det är ångesten över att jag inte kan röra på mig och bränna kalorier eller det faktum att jag ska åka till Thailand nästa vecka, vilket känns så långt bort och framförallt värdelöst nu när jag knappt kommer upp ur sängen.  Men i all sorg och smärta så har jag blivit överröst med massor av kärlek från både familj och vänner. Kan inte tacka er nog!  Fick även blombud tidigare idag av min kusin med familj, så fina!