Jag hatar dig, men fy fan vad jag älskar dig..

Alltså varför.. Varför sker detta mig ca alltid? Jag faller för någon som inte är bra för mig, som bryter ned mig psykiskt. VARFÖR?!Jävlar vilken inledning! Rakt på sak direkt, men det gillar jag.Raka rör all the way!Skämt åsido så har jag känt väldigt länge att jag har velat skriva om just detta ämnet, att älska någon så sjukt mycket, men som man även hatar samtidigt. Jag tror faktiskt att väldigt många känner igen sig i detta tyvärr. Jag har alltid varit en väldigt snäll person, mot alla, och accepterat alla för hur de är. Det ska man såklart göra, men ifall man accepterar folk som sårar en om och om igen, då är det inte okej att fortsätta den relationen, vare sig det handlar om ett förhållande eller en vänskap. Ens psykiska hälsa går alltid först, och är det någon som bryter ned en gång på gång så måste man ta avstånd. Låter enkelt va? Hahahahahahahahahaha, nej..När det handlar om förälskelser så är jag expert på att falla för någon som behandlar mig som skit. Oftast är det omedvetet från personen, men jävlar vad det gör ont ändå. Detta har hänt mig så många gånger att jag nu har blivit förbannad på mig själv över att jag gör så mot mig själv, men känslor kan man tyvärr inte styra. Därför försöker jag alltid att ta avstånd från förälskelser och att ge mig in i ett förhållande. Det blir lite som ett självförsvar för att hålla min psykiska hälsa i behåll. Jag är helt enkelt rädd för att ge mig in i något som kanske kommer skada mig. Har lite väl mycket erfarenhet av det nämligen..Det som är det sjukt tråkiga med det hela är att när jag märker att personen inte behandlar mig så värst bra så försöker jag liksom "putsa" bort det och fortsätter att vara eller prata med personen eftersom mina känslor tar över. Det skadar i längden,  väldigt mycket, men jag har så svårt för att styra mig själv i dessa scenarion. Är man förälskad i någon så vill man vara nära denna personen så mycket man bara kan, vare sig det handlar om att skriva till varandra eller att vara med varandra. Det är ju riktigt härligt egentligen, men ifall det är helt fel person man har fallit för, då är det ett rent helvete. Hur tar man sig ur det liksom?Förut lät jag det bara hända, vilket jag ångrar bittert idag eftersom det har lett till att en stor del av min psykiska ohälsa har kommit genom detta. I nuläget, ifall jag skulle bli intresserad av någon som jag vet inte är bra för mig, så tar jag avstånd, även fast det gör så jävla ont. Men jag vet att i längden kommer jag att tacka mig själv för att jag inte gav mig in i något riktigt negativt. Känslor för någon kommer och går, och till slut så kommer man över personen, men fy fan vad det är jobbigt att försöka ignorera känslorna när man bara känner att de sprudlar i kroppen dag ut och dag in!Jag tror aldrig att jag har fallit för någon som är bra för mig egentligen, någon som behandlar mig på bästa sett. Sorgligt, eller hur? Jag vet faktiskt inte ifall jag någonsin har fått känna "äkta kärlek". Det har liksom bara varit något mellanting hela tiden där jag alltid känt mig så osäker på personen, då personen inte behandlat mig så bra. Sen vill inte jag säga att dessa personer har gjort det medvetet. Det kan ju också vara så att vi inte har gått ihop rent personligt, så att det leder till fel kommunikation och misstag. Då känner jag att varför ska jag då vara med någon eller våga träffa nya potentiella partners, när chansen är att jag kommer må riktigt dåligt? Jag tror faktiskt att jag skippar det helt då istället!Allt detta har lett till att jag idag håller mig väldigt mycket för mig själv. Jag är med mina vänner och vill inte träffa annat folk riktigt. Det kan ju vara så att jag faller för en person jag aldrig träffat innan som behandlar mig riktigt kasst. Här tar vi inga risker inte!Jag kan bli riktigt jävla trött och förbannad på mig själv i vissa stunder med, eftersom jag kan träffa helt fantastiska personer som är så genomsnälla och som behandlar mig så sjukt bra! Men så attraheras jag inte ett dugg av den personen? Man bara varför? VARFÖR? Ifall jag bara hade tyckt om denna personen så hade jag ju haft det skitbra! Men som sagt, känslor kan man inte styra, men varför ska min förälskelse gå till en skitstövel?!Haha, är bannemig lite arg nu när jag skriver om detta, men det får man fan vara ibland. Det jag får göra är att försöka hålla huvudet högt och till slut kommer rätt person in i mitt liv som gör mina dagar till dom bästa där jag känner mig trygg och älskad, och där jag kan älska tillbaka. Wow, häftigt ändå!Jag är faktiskt inne i en period just nu där jag är förälskad i helt fel person. Det har jag varit väääldigt länge nu. I början var det ett rent helvete, men nu har jag basically vant mig. Det är ju faktiskt lite halvsorgligt ifall man tänker på det, men vad ska man göra liksom? Det enda man kan göra är att gilla läget!Jag tror att det är väldigt många som går eller har gått igenom precis samma scenario som jag går igenom. Det är fan inte en dans på rosor! Det är lite mer som en dans på brännässlor. Man bränner sig ca hela tiden och man har svårt att ta sig ur fältet med brännässlor. Man har liksom fastnat där..Det jag kör på för tillfället är helt enkelt att bara leva mitt liv på bästa sätt och att fokusera på mig själv och min hälsa. Jag letar inte efter någon, vilket både är skönt och jobbigt, men för tillfället så skyddar jag mig själv. Kanske i framtiden, när jag mår lite bättre i min psykiska ohälsa, så kan jag försöka träffa lite nytt folk och hoppas på det bästa. Chanser ska man ta i livet för att komma någonvart, men inte för tillfället. Jag kör vidare på mitt race så länge!Oj vad detta inlägg kändes spretigt, men så blir det ibland. Känslorna tar över ;) Jag tycker dock att detta ämnet är väldigt viktigt att ta upp då det är många som har just detta problemet, och det är i många fall just detta problemet som gör så att så många går igenom psykisk ohälsa. Det är så fruktansvärt tråkigt! Därför tycker jag att det är viktigt att snacka mer om det, så att vi alla som går igenom detta kan relatera och inte känna sig så ensamma. För att avsluta detta inlägg så vill jag bara säga till alla er som har känslor för en skitstövel att ni är värda någon SÅ mycket bättre! Du förtjänar en person som behandlar dig som att du är den bästa personen i deras liv, och som ger dig den kärleken du förtjänar. Det kanske känns långt borta för tillfället, men till slut kommer denna personen in i ditt liv med stormsteg. Ha tålamod, det kommer!Hoppas att ni tyckte om detta oerhört spretiga inlägg med en touch av aggression. Nu ska jag gå och ta mig en dusch och tvätta bort alla skitkänslor. För en liten stund i alla fall!Ha det fint folket, vi ses i nästa inlägg!Puss och kram!