Jag kan inte äta onyttigt (TRIGGERWARNING!)

TRIGGERWARNING!!!Wow, min titel kanske kan kännas en aning kontroversiell, då jag förespråkar kroppspositivitet och att man ska få känna sig fri i vad man vill äta. Allt detta är såklart sant, och jag vill inte heller bli sedd på något annat sätt. Men titeln är faktiskt sann - jag kan inte äta onyttigt. Jag har varit rädd för att berätta de många anledningarna till varför eftersom jag är rädd för att bli dömd. Men nu känner jag bara att jag skiter i det, att jag struntar i vad andra kommer tycka om mig. Det här är mitt liv, och jag kommer berätta varför.Som ni sedan tidigare läst i mina inlägg har jag haft problem med ätstörningar väldigt länge. Det har varit en härlig blandning mellan ortorexi, svält, träningsmani och hetsätning. Den ätstörningen som alltid har funnits där och som jag fortfarande idag har svårt att kontrollera är hetsätningen. Den är fruktansvärd! Man äter och äter och äter och äter.. När man sedan har ätit klart så mår man så fysiskt och psykiskt dåligt att man inte vet vart man ska ta vägen. Det känns på riktigt som att man ska dö av en hjärtinfarkt under flera timmars tid eftersom man är så full på mat! Det som triggar min hetsätning är onyttig mat, som till exempel pizza, godis, chips, hamburgare, kakor och bakelser. När jag äter nyttig mat så triggas inte hetsätningen igång, vilket gör att jag nästan bara äter nyttig mat hela tiden. Allt detta ligger såklart psykiskt, då jag under flera års tid har kopplat onyttigt ätande till att jag måste äta mycket eftersom det får mig att sluta fokusera på min ångest. Men i slutändan, efter att man ätit all den här maten och alla sötsaker, så  kommer ju ändå ångesten tillbaka, fast den är då mycket värre eftersom jag då också mår fysiskt dåligt samtidigt. Detta är en utav anledningarna till varför jag inte kan äta onyttigt för tillfället. Det är den största anledningen till mitt beslut att sluta med onyttig mat eftersom jag inte vill falla in i hetsätningsbubblan igen. Jag kan dock säga att det är verkligen inte lätt, jag faller ibland ner i hetsätningens håla, och jag känner under loppet av bara en vecka att jag vill beställa alla pizzor i hela världen och bara äta och äta. Detta hände till exempel igår, då mina ätstörningstankar gjorde mig svagare och svagare, vilket gjorde så att jag beställde hem en stor pizza tillsammans med en dessert. Efter endast en pizzaslice så kunde jag inte stoppa mig själv, hetsätningen kom som ett brev på posten och jag åt upp hela pizzan och desserten på ungefär 10 minuter. Jag kände mig redan mätt efter halva pizzan, men jag kunde inte sluta. Jag mådde så fruktansvärt dåligt efteråt och kunde inte röra mig från sängen eftersom min mättnad helt tog över min kropp, så jag kunde inte göra någonting flera timmar efteråt. Det påminde mig om varför jag inte klarar av att äta denna sortens mat ännu - min hetsätning sitter fortfarande kvar inom mig. Min ätstörning är inte den enda anledningen till varför jag håller mig borta från onyttig mat. En annan stor anledning är att jag har en tarmsjukdom som heter IBS, vilket helt enkelt innebär att jag har en irriterad och känslig tarm som inte klarar av viss mat och olika känslor i min kropp, som till exempel stress, oro, nervositet osv. Min IBS tvingar mig till att vara försiktig med vad jag gör med min kropp och vad jag utsätter den för. Därför måste jag hålla stor koll på min kost och mina känslor. Mat som oroar min mage är till exempel mat med gluten, laktos, transfetter, socker och mycket annat. Äter jag mat som har hög halt av någon utav dessa ingredienser så blir min mage helt bananas (haha). Det är nästan lite milt sagt att min mage blir bananas. Man kan nog mer säga att jag på riktigt blir handikappad eftersom jag får jätteont i magen, blir så uppblåst att jag inte kan ha kläder på mig och så måste jag alltid ha minst fem meter till en toalett, vilket gör det i princip omöjligt att ta mig ut. Jag blir helt enkelt låst i mitt hem och det leder till att mitt sociala liv påverkas väldigt negativt. Äter jag onyttig mat så kan jag med största sannolikhet inte lämna mitt hem, och ifall jag mot alla odds klarar av att ta mig ut, så kan jag inte vara hemifrån länge utan jag måste hem mycket tidigare än till exempel mina vänner. Jag vill ha ett liv där jag kan ta mig ut utan att vara orolig över att jag måste ha en toalett nära mig, där jag inte behöver gå dubbelvikt på grund av magsmärtor. Då hjälper nyttig kost mig till att ha ett "normalt" liv där jag slipper oroa mig för allt det här lika mycket. Sen är det ju så att ifall jag till exempel är stressad, så spelar det ingen roll vad jag äter, jag blir ändå dålig i magen. Men en helt vanlig dag utan stress, nervositet och oro, då mår jag som bäst av att äta nyttigt och jag får då inte mina besvär. Så detta är helt enkelt också en utav anledningarna till mitt val av kost. Jag känner att ifall jag ska rabbla upp alla anledningar så kommer detta inlägget att bli en roman, så jag tror att jag sätter stopp här. Jag vill verkligen påpeka att vi alla är olika och att det som funkar för mig kanske inte funkar för andra. Jag ser inte ner på onyttig mat eller dom som äter det, utan att äta nyttig kost är helt och hållet mitt egna beslut eftersom jag vill ha ett liv utan hetsätning och stora IBS-problem bland annat. Vad du har på din tallrik definierar inte ditt värde, det är viktigt att du vet det, och du får äta PRECIS vad du vill. Det är helt upp till dig!Jag har verkligen varit orolig över att dela med mig utav detta och har hållit mig borta från att skriva detta inlägget, men jag känner att detta är en så stor del av mitt liv och min hälsa att jag vill inte undanhålla detta från er. Jag vill att ni ska känna mig för den jag är, och det här är jag. Jag kan inte äta onyttigt, det är bara så det är.Allt har gått i perioder. Ibland har ätstörningarna helt tagit över mitt liv så att jag bara har ätit onyttigt hela tiden och hetsätit eller knappt ätit något alls, och då har jag mått riktigt dåligt. Just nu är jag inne i en period där jag känner större kontroll över min IBS och mina ätstörningar eftersom jag äter nyttigt, vilket känns helt fantastiskt! Jag känner mig hälsosam, både psykiskt och fysiskt. Sen har jag ju såklart mina stunder då allt fallerar, men jag kämpar på ändå och lyckas till slut hitta balansen mellan kost och träning. Rom byggdes inte på en dag säger dom ju, så det kommer ta tid för mig att bli helt frisk. Jag hoppas att ni tyckte om inlägget och att ni förstår min situation och inte dömer mig för detta. Ta hand om er, och kom ihåg att du är fantastisk!Vi ses i nästa inlägg!Puss och kram!