Nytt hår - nytt liv..?

Men hallå folket! Det var inte så längesedan sist. Gud vad duktig jag har blivit på att uppdatera här! Applåder till mig kanske..?I senaste inlägget skrev jag väldigt mycket om hur sjukt dåligt jag mådde, vilket kändes så jäkla skönt! Det kändes som att en sten föll från mitt bröst. Jag rekommenderar verkligen andra som också lider av svår ångest att skriva ner det ni känner. Ni behöver inte dela med er av det ni skrivit, utan gör det för er egna skull. Man mår faktiskt lite bättre efteråt!Men vad har hänt sedan sist jag lade upp mitt senaste inlägg? Jo, en hel del faktiskt. Kanske inte superstora händelser, men ändå händelser som har känts SÅ bra, men läskiga på en och samma gång!I helgen gick jag tillbaka till jobbet efter att ha varit hemma på grund av svår ångest. Det kändes lite motigt, men det gick bra ändå och det kändes faktiskt lite skönt att få tänka på annat för en stund. Jag tog mig igenom hela helgen och jag blev så stolt över mig själv att jag faktiskt klarade av det. Det låter kanske inte som en så stor grej egentligen, men mår man riktigt pissigt och ger sig på utmaningar som man känner att man egentligen inte klarar av så känns det så fantastiskt bra! I detta fall var det att jobba. Ingen skam i det! Men i söndags när jag hade slutat jobba så började ångesten uppenbara sig igen. Jag kände då att jag inte ville hem från jobbet eftersom jag visste att när jag kommer hem och är själv så kommer alla jobbiga tankar dyka upp i huvudet igen.. Men jag kan ju liksom inte bosätta mig på jobbet! Eller kanske ändå.. Lite kuddar och en madrass så kan jag nog göra mig rätt så hemmastadd där. No problemo!! Tyvärr slog jag inte läger på jobbet, utan åkte hem med vetskapen om att jag skulle må skit. På vägen hem så kände jag mig så instängd på något sätt. Det går inte riktigt att förklara den känslan, men den var väldigt obehaglig och jag kände på något sätt att jag ville bli "befriad". När jag sedan kom hem så körde jag på som vanligt - jag lagade lite kvällsmat och satt och filosoferade lite framför datorn med YouTube i bakgrunden (tittade på ijustwanttobecool döm mig inte!!?). Jag hade fortfarande känslan av att känna mig instängd i mig själv och nu började det bli riktigt påtagligt. Jag ville bara fly från mig själv... Efter att jag hade ätit klart så gick jag runt hemma och pysslade med lite olika saker, typ småstäda (oj vad roligt), men det kändes bra att pula lite sådär. När jag kom in i badrummet och skulle städa lite där så kastade jag en blick i badrumsspegeln och såg en väldigt otrevlig syn - mitt hår. Det såg så ovårdat och långt ut att jag såg ut som en cocker spaniel, vilket inte är så värst charmigt, tro mig! Jag stod en liten stund och tittade på mig själv och mina cocker spaniel-öron som hängde längs mina kinder sådär osmickrande och tänkte att jag måste göra någonting åt det här. Jag kan ju inte gå runt och se ut såhär?! Helt plötsligt kom en tanke upp i mitt huvud: Jag ska klippa mig, och det ska jag göra helt själv. Varför tänkte jag så? Jag vet faktiskt inte, men jag körde helt enkelt på den idén, hämtade borsten och kökssaxen och ställde mig inne i badrummet igen. Sedan började jag bara att klippa. Och sen klippte jag lite till, och lite till.. För varje centimeter som försvann från mitt hår så kändes det som att fem ton lossnade från hela min kropp. Jag kände att jag började bli befriad! Jag fortsatte att klippa vidare i ca 2 timmar, och till slut stod jag där med ungefär 15 cm kortare hår. Då stannade jag helt upp och bara stirrade på mig själv i spegeln och försökte samla mina tankar. Helt plötsligt började jag gapflabba över vad jag hade gjort. Inte för att jag inte blev nöjd, för det blev jag, men för att jag faktiskt hade gjort det. Jag hade klippt mitt egna, tjocka hår! Jag vet inte varför detta hände, men jag blev så glad och upprymd av så fantastiska känslor i hela kroppen att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag kände mig så fri! Det var precis som att alla mina problem satt fast i mitt hår, så när jag klippte av det så försvann de. Det var den häftigaste känslan jag någonsin känt. Jag var FRI! Att resultatet inte blev hur bra som helst rör mig inte, men känslan av att ta en sax och klippa bort sina problem från sitt huvud var helt fantastiskt! Det går faktiskt inte att beskriva det på något annat sätt, det var galet skönt. Det kanske egentligen inte var det smartaste beslutet jag tagit, men det var definitivt det mest befriande jag någonsin gjort. Jag ångrar det INTE! Plus så sparade jag typ 500 spänn på att klippa mig själv istället för att gå till en frisör. Hur bra?!Detta var väl en utav de största händelserna som har skett i mitt liv sen senaste inlägget. Men något annat som även har hänt sen sist är att jag nu KANSKE har fått ett nytt jobb! Nu har äntligen ställen som jag sökt jobb på börjat höra av sig och de vill gärna boka in intervjuer med mig. Jag är så lycklig för detta så det är inte sant alltså! Som det ser ut just nu så kommer jag nog att jobba inom hemvården i Malmö istället med typ 5 minuters cykelavstånd från mitt boende. Så jävla underbart!! Jag vet, jag har tidigare nämnt att jag inte längre vill jobba inom vården, men just nu är jag bara glad över att jag har en chans att få ett jobb någonstans. Då spelar det faktiskt inte någon större roll om vad det är jag jobbar med, bara det är bra arbetsförhållanden så är jag bannemig nöjd!Jaha, det här inlägget blev lite längre än vad jag hade tänkt mig, men jag kände verkligen att jag ville dela med mig av allt detta. Det känns som att allt börjar vända till det bättre nu, äntligen!Jag vill ge ett tips till er som har det tufft: gör något som skrämmer dig. Jag klippte av mig håret med min kökssax. Det var så jävla läskigt, men så galet befriande samtidigt! Vi alla behöver förändringar i livet, och ibland är det bäst att göra förändringarna själv eftersom det ger en känsla av frihet och självständighet. Resultatet behöver inte alltid bli kanonbra. Bara du utmanar dig själv så kommer du växa som person och till slut må bättre. Gå din egna väg!Nej, nu får det vara nock! Har skrivit alldeles för mycket nu och ni lär ju vara helt jävla slutkörda i huvudet av denna läsningen. Ifall ni ens har lyckats ta er såhär långt.. En fetestor eloge till er i så fall! Hade själv inte pallat läsa allt detta.Jag hoppas att ni har det bra, och som alltid - skriv gärna till mig ifall ni vill lätta på hjärtat. Jag finns alltid där för att ge råd och lyssna! Vi ses i nästa inlägg!Puss och kram!